Jag körde sakta och försiktigt i morse, men i första skarpa högerkurvan gled bilen fullständigt utom kontroll tvärs över motsatt fil och in i en snödriva. Tur att ingen annan fanns på vägen, vare sig i bil eller till fots, tur att jag körde så sakta och tur att snövallen fanns där. På andra sidan finns nämligen en brant sluttning, ett dike och en skogsglänta kanske en meter under vägens nivå. Det skulle ha blivit en snygg räddningsoperation att få upp vår stora, tunga bil därifrån. Nu tog snön mjukt emot så bilen inte fick en skråma (och ingen i bilen heller, förstås), och det var bara att fortsätta ännu försiktigare än förut.
Och när vi promenerade till parken halkade HUNDEN! Två gånger gled båda frambenen så han snopet landade på hakan. Det har jag aldrig sett förut. Skulle tro att första hjälp-stationerna har fullt upp idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar