Förlängt jullov

Tvååringen blev bara sämre och ynkligare, och på onsdag kväll kom en läkare hem till oss och tittade på henne (mycket bekvämt - förutom att det blev strömavbrott just då, så undersökningen fick genomföras i ljuset av stearinljus och en ficklampa). Så fick hon antibiotika mot öroninflammation och så småningom började energin återvända. Men det blev inget jobb och dagis för oss på torsdag och fredag.

I går hade vi gäster och barnen kom relativt sent i säng, och i morse sov hela familjen till vår stora överraskning till tio före nio! Har nog inte hänt sedan den minsta föddes.

Fortsatt firande

I går hade vi makens familj (16 personer totalt) hos oss på middag. Aningen utmanande blev projektet när stormen Dagmar (som tydligen bytte namn till Tapani när den nådde Finland) slog ut strömmen vid halvelvatiden. Å andra sidan var det ju omöjligt att dammsuga eller stryka, så en del av förberedelserna uteblev helt enkelt helt. Gästerna kom klockan tre och då var allt ännu mörkt. Lyckligtvis hade familjen som ansvarade för potatisgratängen fått tillbaka strömmen tidigare, och vi hade redan stekt rostbiffen, så alla blev mätta. Mitt i måltiden kom strömmen dessutom tillbaka och trettonåringen kunde baka cupcakes till efterrätt. Allt som allt var det en lång och trevlig middag, som dock avslutades med att den redan friskförklarade tvååringen kastade upp igen. Och fick hög feber. Mystiskt virus, minsann.

Massor av träd har fallit i stormen, ett på vår gård. Och i kväll lär stormen Hannu dra in.

Julen so far

I år firade vi julafton bara med vår familj. Det var trevligt och mysigt med god mat och bästa syskonsämja hela kvällen lång. Julgubben kom före middagen. Tvååringen blev livrädd och hunden mycket vaksam - tills julgubben råkade tappa sin käpp rakt i huvudet på hunden som därefter var lika rädd som tvååringen. Men julklapparna var en stor succé.Som sig bör åt vi tills vi nästan sprängdes, och ingen orkade med efterrätt vilket aldrig förut har hänt i vår sötsaksälskande familj.

Lugna och nöjda somnade alla strax efter tio, och sov furstligt i två timmar tills tvååringen väckte oss genom att spy i sin säng. Övertygad om att hon hade fått spysjuka lät jag maken gå upp och sova på soffan och tog henne bredvid mig. Varje gång hon hostade till flög jag upp som skjuten ur en kanon, men allt var lugnt resten av natten. Övertygad om att hon INTE hade fått spysjuka steg jag upp med henne på morgonen, och så kastade hon omedelbart upp igen.

Efter visst konfererande med värdarna åkte vi ändå för ytterligare firande med mommo och moffa, mommos bror och syster och min bror med flickvän. Det var en trevlig och livad dag (vilket inte så mycket berodde på de ovannämnda som på att våra barn och hunden blev så uppspelta av det utvidgade sällskapet). Lillan har inte mått illa mer men har feber. Och i morgon fortsätter firandet med makens familj här hemma hos oss.

Julklappstips

Tvååringen var nyfiken på ett paket som hennes gudfar hämtade till henne.
Trettonåringen: Vad tror du att där finns?
Tvååringen: En ekorre!

Det skulle ju vara något nytt. Skulle i och för sig matcha taxen och tvååringen i fråga om energinivå.

Snart julefrid

Otroligt, nästan två veckor sedan jag bloggade sist! Föga förvånande har det varit två ganska intensiva veckor, man har rentav kunnat ana en aning stress i luften. Mycket på jobbet och program varenda kväll. Men nu börjar det arta sig! I går kväll var jag på årets sista julfest (högstadiets, som föregåtts av naturklubbens, dagisets, fullmäktiges, jobbets och lågstadiets julfester). I dag var jag ledig, och efter en sex timmars butiksrunda tror jag att alla julklappar är fixade och all julmat köpt. Jag köpte till och med en ny julgransfot, för att undvika frustrationen när skruven som gått av måste dras åt med en tång av den ena, medan den tunga granen ska hållas lodrätt av den andra. Fast det börjar ju nästan bli en jultradition så jag borde kanske inte ha gjort det? Huset är ganska prydligt, kålrotslådan står och svalnar och potatislådan är på gång. Nu är det bara att jobba morgondagen ännu och så kan julen komma.

Dela allt

Tvååringen älskar att borsta tänderna, och sin tandborste. För en stund sedan gick hon omkring och tuggade på den. Sedan gick hon till den intet ont anande maken, som låg i soffan och surfade (uppenbarligen med öppen mun), och svepte runt med den ett varv i hans mun innan han hann reagera.
- Och det här är INTE roligt, sa han strängt. För sent.

Duktiga

Mommo hämtade minstingen från dagis i dag, så jag jobbade tio timmar och maken likaså. Efter middagen låg maken redan i soffan och jag övervägde det samma, men sedan tog vi oss i kragen och tog oss an pepparkaksdegen tillsammans med de tre minsta (största systern var på FBK). Och det blev faktiskt oväntat fridsamt med tanke på att en av bagarna är två år, med glögg, julmusik och minimalt med mjöl på golvet. Nu har vi en hög med pepparkakor, glada barn och nöjda föräldrar. Ibland är det värt att anstränga sig en aning, alltså.

Diskussion per e-post

Jag är klassmamma i elvaåringens klass, och när hon fick en ny klasskompis i höstas lade jag till flickans föräldrar på e-postlistan. Nu ska vi ordna ett klassmorgonmål, som knytkalas, och ett otal mail med detaljer om var, när, hur och vem som hämtar vad har skickats med "reply all"-funktionen. I dag skrev jag ett sammanfattande mail och skickade ut. Nu hade jag fått ett svar med "Jag är Jarmo från Joensuu och förstår ingenting". En bokstav i den nya pappans e-postadress hade tydligen blivit fel och nu har Jarmo i Joensuu bombarderats med mail på svenska. Han verkar dock ta det med ro och bad mig nu på knagglig svenska att kolla e-postlistan och meddelade att han nog inte kommer, inte ens om vi serverar gratis sprit.