I år firade vi julafton bara med vår familj. Det var trevligt och mysigt med god mat och bästa syskonsämja hela kvällen lång. Julgubben kom före middagen. Tvååringen blev livrädd och hunden mycket vaksam - tills julgubben råkade tappa sin käpp rakt i huvudet på hunden som därefter var lika rädd som tvååringen. Men julklapparna var en stor succé.Som sig bör åt vi tills vi nästan sprängdes, och ingen orkade med efterrätt vilket aldrig förut har hänt i vår sötsaksälskande familj.
Lugna och nöjda somnade alla strax efter tio, och sov furstligt i två timmar tills tvååringen väckte oss genom att spy i sin säng. Övertygad om att hon hade fått spysjuka lät jag maken gå upp och sova på soffan och tog henne bredvid mig. Varje gång hon hostade till flög jag upp som skjuten ur en kanon, men allt var lugnt resten av natten. Övertygad om att hon INTE hade fått spysjuka steg jag upp med henne på morgonen, och så kastade hon omedelbart upp igen.
Efter visst konfererande med värdarna åkte vi ändå för ytterligare firande med mommo och moffa, mommos bror och syster och min bror med flickvän. Det var en trevlig och livad dag (vilket inte så mycket berodde på de ovannämnda som på att våra barn och hunden blev så uppspelta av det utvidgade sällskapet). Lillan har inte mått illa mer men har feber. Och i morgon fortsätter firandet med makens familj här hemma hos oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar