Öliv

Förra veckan tillbringade vi på min arbetsgivares holme i utskären (som man alltså får hyra veckovis). Man körs ut med taxibåt och så är man där. El får man från en generator och vatten finns, så det är rätt bekvämt, men isolerat. För långt till land för att man ska kunna ta sig dit med den lilla båten som stod till buds, inga människor, ingen tv eller internet, naturligtvis inga tidningar eller butiksfärder. Bara det enorma havet. Det var mycket exotiskt för oss stadsbor och alldeles, alldeles toppen.

Tvååringen verkade befinna sig i konstant livsfara. Höga klippor, havet, huggormar, yxor, bastuugnen - överallt måste man vakta henne som en hök. För hon kan ju allt. Hon behöver inte ha flytväst på bryggan, för hon kan ju simma. Hon behöver inte hålla någon i handen på höga klippor, för hon ramlar ju inte. Hon kan nog hugga ved, som pappa. Och så vidare. Men hem kom vi alla helskinnade.

Den första dagen föll hon i havet (med flytväst på, men hon drev iväg), och jag hoppade efter utan att minnas att jag hade telefonen i fickan. Så nu är jag utan, tills jag kommer tillbaka till jobbet.

Vi lade nät (för första gången någonsin på egen hand), och fick faktiskt fisk!

Två feta abborrar och en stor sik (plus en bamseflundra som smet). Vi rökte dem i rökugnen och åt dem till lunch.

Bastubryggan (fantastisk bastu med utsikt över Skiftet och tjugo steg från bastulaven ner i det kalla, klara havsvattnet - vi badade varje dag) + gäster på väg.

Båtutfärder med miniBustern, som flickorna lärde sig manövrera.

Utflykt till södra sidan av holmen.

  Plättkalas på verandan.

Vilken vecka! Alla vill tillbaka nästa år igen.

Dagens utfärd

Mellan skurarna gjorde vi en utfärd till vår simstrand. Maken och döttrarna simmade. Fafa, fjortonåringen och jag plockade årets första blåbär under tiden...




... som fjortonåringen sedan förädlade till en paj.




- Posted using BlogPress from my iPad

Favoriter

Sol och Sol och potatiskokning utomhus :)


- Posted using BlogPress from my iPad

...och nu SOL!

I dag har man äntligen, äntligen kunnat tillbringa förmiddagen på en sandstrand, äta lunch på terassen, lägga en av plaskandet genomtrött tvååring i vagnen, slå sig ner i solstolen, så småninom somna och sedan vakna helt genomsvettig. Tyvärr blir det inga bilder, det är för komplicerat med sommarstugans datorutrustning...

...sedan gäster...

Men så tog vi oss i kragen och bokade in tre övernattande gäng med gäster och ett besök för den inkommande (nu pågående) veckan. Och så försvann det dåliga humöret och så småningom faktiskt också lågtrycket.

Först regn...

Första semesterveckan regnade ju bort. De första dagarna gjorde det absolut ingenting, man njöt av att sova länge, vara med sin familj och äta gott. Ett par dagar till gick det bra att hålla humöret uppe med brädspel, bibbabesök, bastu på kvällarna och motsvarande regnvädersprogram. Men efter en vecka blev vi litet dystra till sinnet.

Nu tar vi båten till Mariehamn

... och gissa vädret. Men humöret är gott!



- Posted using BlogPress from my iPad

Rivstart på semestern

I går hann vi - vakna av ett häftigt åskväder på natten - sova till nio - insupa Baltic Jazz-stämningen och träffa ett tiotal bekanta - äta lösglass - sova dagssömn med tvååringen (jag) - besöka traktorkavalkaden - äta grillmat till middag - gå i bastu Nästan maximala aktivitetspoäng för en semesterdag :)

Bilen

Visst får man semesterkänsla redan av min medpassagerare i bilen? Jag kunde ju inte lämna mina örter till en säker död i stan...

Alldeles strax!

Nåja, hör ni. I snart ett år har jag suttit på den här platsen, så gott som varje vardag. Nästan alla dagar har det varit roligt, och jag kommer glatt att återvända i augusti, men nog ska det ändå bli vansinnigt skönt med semester!

Alldeles snart kopplar jag in mailens out-of-office, skriver en lapp åt städerskan, stänger av datorn, går till min fullpackade bil och kör mot familjen och sommarstugan och fyra veckors ledighet. Hurra!!! 

Kvällen

Här njuter jag av mina kvällar, när jag kan göra vad jag känner för. I dag gick jag först en sväng på rean och handlade två skjortor för sammanlagt 17 euro. Och eftersom jag hade så dålig koll på vilka filmer jag egentligen ville se, gick jag sedan helt enkelt till bibban och lånade tre som de råkade ha inne och som jag inte hade sett. Dagens film blev Analyze this och jag är riktigt nöjd. I och för sig kanske det inte har så mycket med filmens kvaliteter att göra som med det att jag får sitta stilla och se den från början till slut, utan pauser eller missade delar då man går för att torka någon på tuppen, ge mat åt någon, svara på frågor, leta upp en borttappad grej eller torka upp något som har spillts.

Men ändå börjar jag verkligen sakna min familj nu. Och det verkar vara ömsesidigt - makens rapport från lande var "Kan du inte ta fredagen ledig? Vi längtar alla efter dig och vill ha dig här. Och jag HAR diskat, så det är inte det."

Snart!

I går fick jag äntligen litet sommarfiilis. Solen sken så det var riktigt varmt när jag kom hem från jobbet och det var bara några få arbetsdagar kvar. Så jag ordnade en kickstart på semestern och bokade en miniresa till Marieham från söndag till tisdag. Ungarna gillar båtresan och Mariehamn är ju alltid trevligt, det blir nog bra. Sedan rensade jag ogräs på vår gård (på de få plättarna där vi faktiskt försöker få något annat att ta sig) innan jag satte mig med en öl i kvällssolen på vår terass. Den börjar ta sig, den här sommaren!

Förvirrad

Den här veckan är jag ensam i stan och jobbar. I går tänkte jag att jag skulle passa på att hyra några filmer som JAG ville se - sådana som inte intresserar maken och inte lämpar sig för barn. Jag gick in till videouthyrningen och snurrade runt ett tag, men det gick inget vidare. Den enda filmen som jag visste att jag ville se - Bridesmaids - fanns inte inne. Alla andra som jag fick syn på verkade på något sätt ointressanta, okända, för dystra, för våldsamma, för menlösa. Så till sist gick jag bara ut, och läste några lånade tidningar i stället. Men nu har jag fått tips av barnlösa kolleger på jobbet, så i kväll lyckas det kanske bättre!

Typiskt

När de två kusinerna anlände till vår stuga krävdes det ett visst omflyttande av bilar (innan vi inledde middagen) för att de som ville hem på kvällen skulle komma iväg. När männen gick ner för bilflyttningsmanövern visade det sig att en av kusinerna hade en ny, sportig bil, som naturligtvis måste provas. Sagt och gjort, fartdårarna kom hem glada och nöjda och allt var frid och fröjd.

Tills vi skulle åka iväg med VÅR bil följande dag och inte hittade bilnyckeln någonstans. När vi hade vänt upp och ner på huset ringde vi mannen med den nya bilen. Och visst, vår bilnyckel hittades i den - den hade glidit ur makens ficka i det låga sätet. Eftersom ingen kände för att köra ytterligare 150 kilometer på söndagen bad vi honom skicka den med posten. Och maken och döttrarna är hänvisade till cyklarna tills nyckeln kommer fram (jag erbjöd mig faktiskt att ta bussen till stan, men de tyckte att de klarar sig).  

Kusinträff

Jag har två jämnåringa kusiner - en tre veckor äldre än jag och en tre månader yngre. När vi var barn träffades vi naturligtvis ofta men nu, när alla har jobb och familj och normala fullspäckade vardagsliv, blir det rätt sällan. Förra sommaren prickade vi in en sommarträff på vårt lande och nu blev det faktiskt av. Vi var fem vuxna och nio barn (en fru och vår fjortonåring kunde inte komma), inne i vårt kök i tio timmar (för naturligtvis ösregnade det hela lördagen). Och det var jättetrevligt! Roligt att märka att ens kusiner inte bara fortfarande är trevliga typer, utan dessutom har gift sig med trevliga typer och fått trevliga barn.

P.S. Beklagar den usla blogg-uppdateringen. "Den lugna jobbveckan" som jag trodde skulle komma efter midsommar visade sig vara "den jättestressiga jobbveckan", eftersom hälften hade åkt på semester och alla möjliga oväntade grejor landade hos mig som var på plats. Men den här veckan verkar faktiskt vara lugn - hittills...