Typiskt

När de två kusinerna anlände till vår stuga krävdes det ett visst omflyttande av bilar (innan vi inledde middagen) för att de som ville hem på kvällen skulle komma iväg. När männen gick ner för bilflyttningsmanövern visade det sig att en av kusinerna hade en ny, sportig bil, som naturligtvis måste provas. Sagt och gjort, fartdårarna kom hem glada och nöjda och allt var frid och fröjd.

Tills vi skulle åka iväg med VÅR bil följande dag och inte hittade bilnyckeln någonstans. När vi hade vänt upp och ner på huset ringde vi mannen med den nya bilen. Och visst, vår bilnyckel hittades i den - den hade glidit ur makens ficka i det låga sätet. Eftersom ingen kände för att köra ytterligare 150 kilometer på söndagen bad vi honom skicka den med posten. Och maken och döttrarna är hänvisade till cyklarna tills nyckeln kommer fram (jag erbjöd mig faktiskt att ta bussen till stan, men de tyckte att de klarar sig).