Öliv

Förra veckan tillbringade vi på min arbetsgivares holme i utskären (som man alltså får hyra veckovis). Man körs ut med taxibåt och så är man där. El får man från en generator och vatten finns, så det är rätt bekvämt, men isolerat. För långt till land för att man ska kunna ta sig dit med den lilla båten som stod till buds, inga människor, ingen tv eller internet, naturligtvis inga tidningar eller butiksfärder. Bara det enorma havet. Det var mycket exotiskt för oss stadsbor och alldeles, alldeles toppen.

Tvååringen verkade befinna sig i konstant livsfara. Höga klippor, havet, huggormar, yxor, bastuugnen - överallt måste man vakta henne som en hök. För hon kan ju allt. Hon behöver inte ha flytväst på bryggan, för hon kan ju simma. Hon behöver inte hålla någon i handen på höga klippor, för hon ramlar ju inte. Hon kan nog hugga ved, som pappa. Och så vidare. Men hem kom vi alla helskinnade.

Den första dagen föll hon i havet (med flytväst på, men hon drev iväg), och jag hoppade efter utan att minnas att jag hade telefonen i fickan. Så nu är jag utan, tills jag kommer tillbaka till jobbet.

Vi lade nät (för första gången någonsin på egen hand), och fick faktiskt fisk!

Två feta abborrar och en stor sik (plus en bamseflundra som smet). Vi rökte dem i rökugnen och åt dem till lunch.

Bastubryggan (fantastisk bastu med utsikt över Skiftet och tjugo steg från bastulaven ner i det kalla, klara havsvattnet - vi badade varje dag) + gäster på väg.

Båtutfärder med miniBustern, som flickorna lärde sig manövrera.

Utflykt till södra sidan av holmen.

  Plättkalas på verandan.

Vilken vecka! Alla vill tillbaka nästa år igen.