Födelsedag x 2

I går firades jag på morgonen med morgonmål, sång och paket. Och innan dagen var slut fick jag ett fint besked - en liten flicka i Stockholm hade valt samma födelsedag som jag och jag hade blivit faster.

Oväntad paus

Som ni kanske har förstått är det bråttom på jobbet, och ganska mycket på g på fritiden också. I dag åkte jag iväg till jobbet vid sju (i mörkret), jobbade mycket intensivt hela dagen, kom hem vid fem (i mörkret), klev in i hallen redo för att börja reda upp allt (första kvällen hemma denna vecka) och möttes av - en städad hall. Och fint dukat bord, med levande ljus och rödvin till spagettin. Och så meddelade maken ännu att han tar alla barn med och fixa överraskningar för min födelsedag i morgon.

Så här ligger jag, litet lummig, ensam i ett tyst hus i soffan. Och minns inte riktigt vad det var så bråttom med. Mycket bekymmersamt.

Hej hå, hej hå...

Jag jobbar och jobbar på jobbet och fixar och sysslar på fritiden - med gott humör visserligen, men det blir mycket litet tid över för t.ex. bloggande...

Men under veckoslutet hände följande:

- jobb-julfest på fredag. Trevligt, men jag kom hem redan 22. Och som det slutliga medelålderstecknet: Inte nog med att jag kom hem 22, när jag sedan låg i min säng vid 23 var jag så nöjd - tänk att jag var så förståndig att jag åkte hem i tid!

- lekparkshäng, lång promenad med hund och väninna, en massa hushållsarbete, litet läsning i soffan och middagsgäster på lördag.

- lång promenad med hund, man och minsting på förmiddagen, litet läsning i soffan (favorit i repris) och besök på konstskolans julavslutning på söndag. Där gjorde åttaåringen och jag den strålande vackra dörrkransen som syns på bild. På kvällen tittade vi sedan ännu på film (Julia & Julie, riktigt trevlig, om du inte har sett den redan mamma/mommo så hyr den - vi tror du skulle gilla den!)

Utmärkt välkomponerat veckoslutprogram. Nu ska jag jobbajobbajobba denna vecka och så blir det en veckas semester! Hurra!

Just så

Jag skrev precis ett sms till fjortonåringen, där jag gav diverse instruktioner och avslutade med Puss och kram. Och så skickade jag det till kommunikationsdirektören i Lettland. Lyckligtvis tror jag att språkförbistringen gör att budskapet inte går fram.

Ny promenadupplevelse

Som man kanske kan ana av mina tidigare texter är treåringen högljudd, viljestark och envis - kort sagt, det lönar sig att välja sina strider med henne. Så när hon på lördag kväll ville följa med på kvällsrundan med hunden MED sin storasysters blockflöjt sa vi bara okej.

Hon orkade gå tio meter och ville sedan bli buren. Så gick vi i beckmörkret, med en ivrig hund och en spelman som på sin pappas axlar spelade blockflöjt högt, entonigt och gällt. När vi hunnit ett halv kvarter började dessutom ett fyrverkeri, som vi inte vetat något om, men fint var det.

Gissa om hunden kunde koncentrera sig på att göra vad den borde.

Farsdag

Bråttom, bråttom... Bloggen blir litet försummad. men eftersom jag nu väntar på kommentarer på en text och inte kommer vidare innan jag har fått dem tar jag tillfället i akt och slösar ett par minuter på att berätta om farsdagsfirandet i går:

Morgonen inlededs traditionellt med special-morgonmål. Fjortonåringen hade bakat surdegsbröd, vi hade köpt gott pålägg och dukat fint. Kort och presenter fanns också.

Sedan fick far ta de två minsta till en lekpark medan jag tog en långpromenad med hund och väninna (borde kanske nämnas i omvänd ordning).

Efter lunch var det dags för en av presenterna: Nya Bond-filmen! På bio! På tu man hand medan storasystrarna vaktade den lilla marodören. Jag måste sälla mig till kören: den här filmen var riktigt bra. Bästa Bond-filmen på många år. Men en typisk Bond (det förblev till exempel oklart för mig vad skurken riktigt ville, förutom att hämnas).

Efter middagen (snabb men läcker spenat- och laxpasta) kom dagens överraskande höjdpunkt: chokladbiskvier, hemgjorda av fjortonåringen. De var kanske det godaste hon någonsin bakat, och det vill inte säga litet det.

Svar på tal

Maken till treåringen: Den kan gå sönder! Du får inte göra sådär!
Treåringen, med ett beklagande leende: Men jag kan inte riktigt lyda. Tyvärr.

Kanske man skulle försöka med den tekniken på jobbet någon gång?

Något slags milstolpe

I går lämnade vi för första gången flickorna hemma på egen hand, utan barnvakt, medan vi gick på fest (i kvarteret bredvid). Litet bekymmer hade de väl haft med minstingen som vägrade äta och vägrade somna, men allt ordnade sig och när vi kom hem låg alla och sov. Duktiga.

Och festen var rolig! Kreppade hår, blå ögonskugga, byxor inne i strumporna, frågesport om 80-talsmusik, Kymppitonni, 80-talsmat (bland annat kinakål och burkananas i salladen), Hot shots och 80-talsmusik. Väl värt den någon sega känslan i dag.

Skynda skynda

Den här veckan har det varit jättebråttom på jobbet - utan särskild orsak vad jag kan se, allt bara råkar komma samtidigt. Och program på kvällarna. Och mörkt och regnigt.

Men nu! Det är fredag. Det känns som om jag trots allt har hunnit med det mesta som jag måste få gjort den här veckan (jag har sänkt ribban från "borde ha fått gjort"). I kväll ska vi på föräldrafest på dagis, med 80-talstema, och det blir säkert skoj. Och på lördag är det helg, och vi handlade mat för hela veckoslutet i går, så egentligen behöver man inte gå ut alls förrän på måndag (bortsett från hunden förstås, man han gillar inte heller regnväder så det blir korta promenader).