Som man kanske kan ana av mina tidigare texter är treåringen högljudd, viljestark och envis - kort sagt, det lönar sig att välja sina strider med henne. Så när hon på lördag kväll ville följa med på kvällsrundan med hunden MED sin storasysters blockflöjt sa vi bara okej.
Hon orkade gå tio meter och ville sedan bli buren. Så gick vi i beckmörkret, med en ivrig hund och en spelman som på sin pappas axlar spelade blockflöjt högt, entonigt och gällt. När vi hunnit ett halv kvarter började dessutom ett fyrverkeri, som vi inte vetat något om, men fint var det.
Gissa om hunden kunde koncentrera sig på att göra vad den borde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar