Solen skiner, solen skiner, himlen den är blå

Vilken dag! Vi har tillbringat den helt på hotellområdet, legat i olika solstolar, simmat i pooler och hav. Solen strålar och det är så varmt! Precis vad en nordbo behöver efter den evighetslånga vintern. Nioåringen har tillbringat flera timmar i hotellets barnklubb med andra skandinaver, tonåringarna har belåtet legat i solen och läst, och den vanligtvis så bångstyriga treåringen stortrivs (vi ska aldrig aldrig åka hem, meddelade hon). Glatt nynnande sysslar hon med sitt, simmar med sina puffar, gräver i sanden och samlar vackra stenar i sin hink. Nu pausar vi en aning på rummet innan vi ska ut och äta, och sedan blir det Bamseshow.

Toppentoppen

Vi har det superbra. Strålande sol, fint hotell med fin strand, litet folk (uppenbarligen lågsäsong ännu) och god mat. Däremot fungerar mobilnätet mycket sporadiskt (telefonnätet uppskattningsvis 50 % av tiden och nätet 10 %). Blogguppdateringen lär bli därefter.

Semesterväder

På söndag åker vi. Hurra!

Ny plats

Under veckoslutet flyttades min arbetsplats. Från ett öppet kontor till ett rum med bara en rumskompis (mycket bra), men från ett nyrenoverat utrymme till ett ganska slitet (mindre bra). Mina fyra flyttlådor tog en halv timme att packa upp, och jag lyckades installera både datorn och printern. Nu måste jag bara skaffa en blomma till mitt förnster. Och litet annat krafs för att mjuka upp det kala rummet. Blir nog bra.

Ny häst

I går var vi på vår sista (för den här gången i alla fall) ridlektion. Våra vanliga terapihästar hade jobbat hårt under dagen, så vi fick andra hästar och blev direkt varnade för att de här sedan är litet känsligare. Minsann. Så fort jag satt upp stack min iväg. "Du måste vara försiktig med benen", sa läraren. "Minsta lilla tryck tolkar den som Gå! Eller om du lutar dig litet framåt."

Och den tolkade mig fel kanske sjuttio gånger till under lektionen. Nu har jag galopperat (ofrivilligt), töltat i rask takt (meningen), dansat omkring på en snöhög (verkligen ofrivilligt) och styrt rakt mot staketet (många gånger, meningen, för att få den att stanna). Men jag trillade inte av en enda gång och det var roligt. Som att köra en sportbil (föreställer jag mig) jämfört med en traktor. Båda bra, men olika.

Organiserad

I vissa frågor är nioåringen överlägset mest organiserad i vår familj. Hon lägger fram kläder för nästa dag kvällen före, "för då är det lättare på morgonen". Visst är det det.

Detta har hänt

• Viktigast av allt: Störstingen har fyllt 15. Hurra hurra! Vi firade med litet släktkalas på lördag, litet specialmat på söndag och litet presenter på måndag (riktiga dagen).
• Maken och jag var på fest med rock-tema på lördagen. Alla var klädda enligt tema (jag har ännu kvar rester av svart nagellack och "tatueringar", svårt att få bort, så jag har långärmat och höghalsat på jobbet) och det var mycket lyckat. Vi kom hem halv tre och vaknade halv sju, och i dag börjar jag känna mig återställd.
• För övrigt minns jag ingen ovanligt från den gångna veckan. Jobba, hämta minsting, komma hem, laga mat, äta, prata prata prata, plocka undan, kanske tvätta en maskin tvätt, kanske handla mat, gå ut med hunden, äta kvällsmål, sova. Och börja från början igen. Bra så.

Ny hobby (?)

Fjortonåringen och hennes häst, vars namn jag inte minns (men det slutar garanterat på -ur)

De två största flickorna och jag provar på en ny grej tillsammans med några kompisar: att rida på islandshästar.

Hittills har det varit skoj. Första gången trodde vi inte våra öron när vi kom till stallet, fullkomligt ovana med hästar, och läraren pekade ut i hagen och sa "Där är era hästar, gå och hämta dem". Men hästarna visade sig vara mycket snälla, lugna och tålmodiga, och nu, efter två lektioner, kan vi redan fånga in dem, trä på en grimma, borsta dem och putsa hovarna och (med litet hjälp) också få tömmarna rätt.

Man rider utan sadel, med en filt och ett "handtag" som man spänner fast på ryggen. Jag tror inte man ska använda handtaget till något, bara grabba tag i det om man håller på att trilla av. Första gången promenerade vi bara omkring, och det gick hur bra som helst, men i går fick vi prova på att tölta och trava. Det var mycket roligare, men också mycket skumpigare, och man kan kanske inte påstå att det hela tiden var vi som hade kontrollen... Jag hade en strålande plan och det var att klämma åt med benen, hårt hela tiden, för att hållas kvar på ryggen. Planen var såtillvida en framgång att jag hölls kvar, men hade en effekt som jag hade förbisett: hästen sprang snabbare och snabbare. Och i dag har jag världens muskelvärk i låren. Aningen mera träning krävs, helt uppenbart, men jag är ändå förvånad över hur långt man kommer på bara två lektioner.

Ta det lugnt, det är söndag

Treåringen och hunden tar en gemensam tupplur i soffan. Senare tyckte hunden de var litet för långt ifrån varandra, så han makade sig närmare och lade sig på hennes arm.

Fumligt

På onsdagen meddelade döttrarna att vi inte hade någon el hemma, och elavbrottet höll i sig i flera timmar. Det visade sig att grannarna som reparerar sitt hus hade grävt av elkabeln. Nåja, på kvällen hade de fått det fixat och allt var frid och fröjd. Tills på fredag, när dottern ringde igen - de hade grävt av elkabeln igen, på ett annat ställe denna gång. De fick den bara delvis fixad, och eftersom det var fredag får vi nu klara oss över veckoslutet utan ström i två av sovrummen och med köket på halvfart. I stort sett går det bra, i sovrummen stör det inte alls och vi har fixat kaffekokaren och diskmaskinen med eleganta förlängningssladdlösningar. Men att vara utan ugn (spisen fungerar lyckligtvis) ett helt veckoslut förorsakar litet tänkapå i vår matlagande och bakande familj. Inga efterrättskakor, potatis i ugnen eller bröd gräddade under helgen. Det har bland annat blivit rösti, sushi och tranbär med kinuskisås på menyn, och just nu försöker fjortonåringen med kompis grädda bröd i stekpappan.

Flytt

Vi flyttar på jobbet (bara en våning upp). Så här mysigt är vårt rum för tillfället. Och jag märker att jag, som har jobbat hemifrån och utan svårighet stänger ut prat, tjat, gräl och skrik, störs ofantligt av en så här råddig omgivning. Det är förvånansvärt svårt att koncentrera sig.