Fjortonåringen och hennes häst, vars namn jag inte minns (men det slutar garanterat på -ur) |
Hittills har det varit skoj. Första gången trodde vi inte våra öron när vi kom till stallet, fullkomligt ovana med hästar, och läraren pekade ut i hagen och sa "Där är era hästar, gå och hämta dem". Men hästarna visade sig vara mycket snälla, lugna och tålmodiga, och nu, efter två lektioner, kan vi redan fånga in dem, trä på en grimma, borsta dem och putsa hovarna och (med litet hjälp) också få tömmarna rätt.
Man rider utan sadel, med en filt och ett "handtag" som man spänner fast på ryggen. Jag tror inte man ska använda handtaget till något, bara grabba tag i det om man håller på att trilla av. Första gången promenerade vi bara omkring, och det gick hur bra som helst, men i går fick vi prova på att tölta och trava. Det var mycket roligare, men också mycket skumpigare, och man kan kanske inte påstå att det hela tiden var vi som hade kontrollen... Jag hade en strålande plan och det var att klämma åt med benen, hårt hela tiden, för att hållas kvar på ryggen. Planen var såtillvida en framgång att jag hölls kvar, men hade en effekt som jag hade förbisett: hästen sprang snabbare och snabbare. Och i dag har jag världens muskelvärk i låren. Aningen mera träning krävs, helt uppenbart, men jag är ändå förvånad över hur långt man kommer på bara två lektioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar