I går var vi på vår sista (för den här gången i alla fall) ridlektion. Våra vanliga terapihästar hade jobbat hårt under dagen, så vi fick andra hästar och blev direkt varnade för att de här sedan är litet känsligare. Minsann. Så fort jag satt upp stack min iväg. "Du måste vara försiktig med benen", sa läraren. "Minsta lilla tryck tolkar den som Gå! Eller om du lutar dig litet framåt."
Och den tolkade mig fel kanske sjuttio gånger till under lektionen. Nu har jag galopperat (ofrivilligt), töltat i rask takt (meningen), dansat omkring på en snöhög (verkligen ofrivilligt) och styrt rakt mot staketet (många gånger, meningen, för att få den att stanna). Men jag trillade inte av en enda gång och det var roligt. Som att köra en sportbil (föreställer jag mig) jämfört med en traktor. Båda bra, men olika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar