Lande

Ojoj vad det var fint på lande! Försommar veckosluten hör nog till de bästa. Nätterna blev inte så långa (jag hade tydligen inte fått treåringen tillräckligt övertygad om den här planen), men annars var allt som det skulle.

Lördagen började med mulet och kallt väder, men det gjorde ingenting för vi hade ändå ärenden att uträtta - bland annat gick jag till frissan, och det var verkligen på tiden. På eftermiddagen blev det plötsligt soligt och varmt, och vi grillade och åt ute och avslutade sedan kvällen med en utfärd till vår närmaste badstrand. Bara treåringen vågade sig i vattnet, dock, men kvällssolen var fantastisk.

På söndagen var det mulet igen - bra arbetsväder som min farfar skulle ha sagt. Maken åkte och sjösatte båten med de två minsta och jag satte i gång med det här:

Mitt så kallade trädgårdsland. Varje år planterar jag något, men ofta blir det sedan så torrt på sommaren att allt vissnar (vi har inte heller vatten att vattna med om det inte regnar). Och ibland hinner (eller orkar) man inte rensa ogräs med den iver som skulle krävas... Det är alltså helt onödigt att göra det för omfattande och arbetskrävande, men något planterar jag alltid - och åtminstone persilja och lök brukar vi också få skörda.

Efter några timmars arbete såg det ut så här: dill, persilja och gräslök i det bakre landet och gul lök i det främre, alldeles nyinstallerade landet. Nu håller vi tummarna för lagom med regn (bara på nätterna på högsommaren, förstås).

Och den här trädgårdsmästaren släpptes inte längre ut när vi hade sått och planterat.

Lande nästa

Veckan gick ihop i alla fall. I går var det vårfest på dagis (bedårande ett- till treåringar som satt och tittade åt olika håll, lekte med sina armband, flaxade med kjolarna, gnuggade ögonen och motsvarande samtidigt som de sjöng sommarsånger) och efter det marknad i byn.  Allt kvällsprogram i kombination med en rätt intensiv vecka på jobbat gör att veckoslutet verkligen kommer i rättan tid - i kväll far vi till lande!  Och hunden försäkrar sig om att han inte blir kvarglömd hemma.

Majveckor

De här sista veckorna i maj lär ingen förälder med skolbarn ha svårt att hitta på sysselsättning för kvällarna. Gårdagens kvällsprogram för oss var en skolkonsert. Och sedan promenad genom staden med treåringen på cykel plus nioåringen och trettonåringen, eftersom ärenden skulle skötas och maken och femtonåringen redan hade skyndat iväg på andra ärenden med bilen. På plussidan var vädret och mötena med på allvar tiotals bekanta (Mamma, det skulle gå mycket snabbare om du inte skulle känna alla som vi möter, sa trettonåringen), på minussidan en trotsig treårings cykelstil (Mamma, spring! Jag vill cykla fort! BROOOOOMS: Mamma jag har ett ärende! Vingla från ena sidan av vägen till den andra: Men mamma, jag ÄR ju på kanten! Små gräl vid stora vägar: Mamma, jag KAN cykla själv! Du får inte hålla i! Stora gräl vid vägval: Mamma, det är JAG som bestämmer!). Men hem kom vi, litet svettiga och med bara ett skrubbsår (på mig).

En av kvällens skönaste stunder blev, något otippat, promenaden med hunden. Tänk att vi nu är där att man bara kan kliva i crocsen (till sin långa jobbkjol, snygg kombination antagligen) och gå ett varv runt kvarteret med bara armar och bara ben och inte frysa alls. Och det är ljust och grönt och doftar gott.

När jag kom hem sov de två minsta och vi satt uppe ytterligare en halv timme med de två största och pratade skräp. Inte illa alls.

Och kvällens program är picnic med trettonåringens klass för mig, bowlingkalas med nioåringen för maken.

Veckoslutet i övrigt

Vi var ganska aktiva också på helgen, känns det som, trots att vi inte gjorde något speciellt. Handlade litet, lagade mat och städade köket ett antal gånger, tvättade ett antal maskiner tvätt och disk, träffade några kompisar och drack ett antal glas vin, tittade på både ishockey och Eurovision (där hjälpte nu inte något flaggviftande) och var på ett stort antal promenader och cykelturer - vädret blev ju plötsligt tropiskt. Någon paus i soffan hann man också med, lyckligtvis. 

Fredagens konsert

Skolmusiks konsert på fredagen var mycket större och proffsigare än jag hade föreställt mig. Tur att vi gick, det var fint att se!

Racerfart

Den här veckan har gått rekordsnabbt - två stora grejer på jobbet som har krävt intensivt arbete på dagarna och kvällsprogram varje kväll (måndag fullmäktigemöte, tisdag föräldramöte i skolan, onsdag träff hos en väninna och i går hjälp med kvällsmål för ett hundratal körsångarbarn som övernattade i flickornas skola). Nu känner man sig litet matt efter adrenalinöverdosen, men det har faktiskt varit ganska roligt och allt har gått bra.

Kvällens program är Skolmusiks konsert tillsammans med hela familjen, och sedan väntar ett vecksolut helt utan fastslaget program - men man kan ju hoppas på långa nätter och sol på dagarna. På lördag är det väl ändå obligatorisk TV-kväll i Finland, med både semifinal Sverige-Finland i ishockey och Eurovisionsfinal. Som en kollega just avslutade vår lunch: Hyvää viikonloppua ja ei kun Suomen lippu liehumaan! 

Morsdagshälsning

Den lila är jag och den blåa är treåringen - men det såg ni väl direkt.

Landeveckoslut

Solen sken,

narcisserna blommade

 och rabarbern hade kommit upp.

Vi städade upp efter vintern, bäddade och sysslade, tömde utetuppen, gick i bastu, satt i solen, bakade årets första rabarberpaj...

och grillade korv till lunch :)

Kreta

Treåringen vaknade i allmännhet först, och för att resten av barnen skulle få sova litet till gick vi ibland ut med henne på morgonen. Stranden i tidig morgonsol var inte helt fel. 

En dag hyrde vi bil och gav oss ut på de slinmgriga vägarna.

Utsikten var fantastisk.

Biluthyraren hade rekommenderat en by för lunchpaus, och där hittade vi denna restaurang på stranden. Vi åt fisk som sonen i familjen hade fångat på morgonen och mamman grillade över öppen eld medan vi såg på. Dottern serverade. Pappan satt på en stol i skuggan och övervakade att allt gick rätt till.

Efter fem timmars färd (biluthyraren hade sagt 45 minuter, men vi åt ju faktiskt lunch också emellan - och åkte kanske aningen vilse) kom vi till Efalonisi. Vi trodde att det skulle vara ett överskattat turistmål, men det var verkligen fantastiskt. Len sand med litet vackra klippor och turkost vatten. 

Igloo-digloo-dej, här går det ingen nöd på mej

Det syns litet dåligt på bilden men sanden var faktiskt rosa - enligt vad vi läste är det koraller som färgar den.

Med buss kom man behändigt in till Chania, som visade sig vara en charmig och livlig stad - men där fanns också gott om vackra gränder.Där tillbringade vi också många timmar, när vi ville ha omväxling till solandet och badandet. 

Här bodde vi - i en lägenhet två trappor upp, men balkong med morgonsol. Toppenhotell (Blue Village Atlantica Caldera beach), väldigt rent och snyggt, fina poolområden och fantastisk strand.

Kylskåpet hade speciella fack för dryckesburkar och för en trelitersdunk med saft, som tydligen är någon form av standard i Grekland (typ den enda standard som finns, kanske, allt annat var trivsamt hipp som happ)

Treåringens favorit, barnpoolen med en vattenrutchbama MED ÖGON!

Och en annan dundersuccé, Bamse och hans kompisar.

Som kanske redan har framgått var semesterresan mycket, mycket lyckad.  

Favorit i repris

Vår familj brukar ha otur med semestervädret (alltid när vi alla reser tillsammans), men nu kan man lugnt säga att trenden tycks ha brutits. Här är enormt varmt. Och enormt soligt - fast väderrapporten i receptionen av någon anledning uppger att det är molnigt varje dag (mycket detaljerat, timme för timme, ett eller två moln - fast man genom ett snabbt ögonkast genom fönstret kunde konstatera att himlen är klarblå).

Maken och fjortonåringen tröttnade på strandlivet och tog bussen in till Chania över dagen. Resten har absolut inte tröttnat. Sedan sammanstrålade vi på rummet och sitter nu nyduschade på balkongen och tänkte prova en Retsina. Sedan ska vi ge oss ut på jakt efter en restaurang och tsatsiki, grillad halloumi och souvlaki.

Edit: Retsinan var inte vår cup of tea