Kreta

Treåringen vaknade i allmännhet först, och för att resten av barnen skulle få sova litet till gick vi ibland ut med henne på morgonen. Stranden i tidig morgonsol var inte helt fel. 

En dag hyrde vi bil och gav oss ut på de slinmgriga vägarna.

Utsikten var fantastisk.

Biluthyraren hade rekommenderat en by för lunchpaus, och där hittade vi denna restaurang på stranden. Vi åt fisk som sonen i familjen hade fångat på morgonen och mamman grillade över öppen eld medan vi såg på. Dottern serverade. Pappan satt på en stol i skuggan och övervakade att allt gick rätt till.

Efter fem timmars färd (biluthyraren hade sagt 45 minuter, men vi åt ju faktiskt lunch också emellan - och åkte kanske aningen vilse) kom vi till Efalonisi. Vi trodde att det skulle vara ett överskattat turistmål, men det var verkligen fantastiskt. Len sand med litet vackra klippor och turkost vatten. 

Igloo-digloo-dej, här går det ingen nöd på mej

Det syns litet dåligt på bilden men sanden var faktiskt rosa - enligt vad vi läste är det koraller som färgar den.

Med buss kom man behändigt in till Chania, som visade sig vara en charmig och livlig stad - men där fanns också gott om vackra gränder.Där tillbringade vi också många timmar, när vi ville ha omväxling till solandet och badandet. 

Här bodde vi - i en lägenhet två trappor upp, men balkong med morgonsol. Toppenhotell (Blue Village Atlantica Caldera beach), väldigt rent och snyggt, fina poolområden och fantastisk strand.

Kylskåpet hade speciella fack för dryckesburkar och för en trelitersdunk med saft, som tydligen är någon form av standard i Grekland (typ den enda standard som finns, kanske, allt annat var trivsamt hipp som happ)

Treåringens favorit, barnpoolen med en vattenrutchbama MED ÖGON!

Och en annan dundersuccé, Bamse och hans kompisar.

Som kanske redan har framgått var semesterresan mycket, mycket lyckad.