Hej hå, hej hå

Åååh vad tiden går snabbt! Och vad mycket program!

På veckoslutet var vi "bara" hemma (dvs ingen landefärd), och det var faktiskt skönt. På fredag hade vi fredagsmys med pizza och film, på lördag lördagsmys med ostfondue och film, på söndag maffig megamiddag för fafa (födelsedagspresent). På söndagen åt vi oavbrutet i tre timmar - skumpa, löksoppa, filé och potatisgratäng, ost, fruktsallad, kaffe och kaka - väldigt gott och trevlig stämning. Som ni märker koncentrerar vi oss allt mer på maten ju mer höstmörkret sänker sig (eller nåja, det var kanske inte riktigt sant. Nu äter vi minsann mycket och gärna på sommaren också). Men vi hann också bland annat med bokmässa med hela familjen (både roligt och utmattande), några barnkompisar på besök, byta till vinterdäck och tvätta uppskattningsvis sex maskiner tvätt.

Och så har man jobbat. Och varit på förberedande budgetmöte på måndag kväll. Och på ett finlandssvenskt seminarium om kriskommunikation i går på eftermiddagen och kvällen. Jag är väldigt glad att jag gick på seminariet. Jag har aldrig hört (märkt?) att det skulle ha ordnats motsvarande sammankomster förut, och förutom faktabiten så gav det mycket att träffa andra som arbetar med ungefär samma jobb som jag - dessutom som svenskspråkiga i en rätt finsk omgivning.

Och i kväll ska jag vara bara hemma.

Hunden, livsnjutaren

 Första ögonkastet: Oj, vek jag verkligen ihop pläden så där slarvigt?

Andra ögonkastet: Nej, det gjorde jag nog inte. Det är hunden som har bäddat åt sig.

Etäpäivä!

I dag njuter jag av ännu ett av vardagens glädjeämnen: att jobba hemifrån. Jag jobbar verkligen på riktigt, men att få göra det ensam i ett tyst hus, klädd i jeans och tjocka sockor, och samtidigt kunna ha tvätt- och diskmaskinen på är ett sant nöje (åtminstone efter morgonens frustration, när jag märkte att jag hade glömt datorns sladd på jobbet. Och batteriet håller inte många timmar. Men lyckligtvis råkade de ha en lämplig sladd på makens jobb, som ligger närmast, som jag fick låna). 

Julklappsönskemål

Gårdagens konsert medförde flera nya insikter för fyraåringen. Nu har hon redan tre saker på sin julklappslista:
1. Ett eget Nominations-armband
2. En mjukishäst som går med batterier och har koppel (???)
3. En ukulele

Nästan rätt

 I går var vi på en välgörenhetskonsert, som började med att Elisabeth Rehn talade om FN, krisen i Syrien, vikten av skolgång med mera. Mitt i sa hon: ...kan ge en slant åt...varpå fyraåringen viskade: Mamma, kan du ge en svamp åt mig?

Duktig

Jösses så jag är effektiv i dag! Sak efter sak sträckas över på min to-do-lista (post-it-lapp på datorn, mycket gammaldags jag vet, men jag har ännu inte sett något som skulle fungera bättre för saker som bara ska göras, men inte nödvändigtvis just någon viss dag eller en viss tid på dagen. I så fall använder jag faktiskt den elektroniska kalendern.).

Den motiverande faktorn bakom är att jag tänkte försöka gå tidigare i dag. För att få handla mat helt ensam innan jag hämtar på dagis. Det är tur att man har enkla njutningar ibland. 

Jobbande mamma

Jag undrar om jag inte satt bredvid en småbarnsmamma på ett större jobbmöte i går. Det bjöds nämligen på lunch, och när jag ställde ner glaset bredvid min tallrik efter att ha tagit en klunk flyttade hon det snabbt och effektivt, utan en kommentar och utan att ta blicken från datorn, ovanför min tallrik. Så att jag inte skulle spilla.

Bara bra

I går när jag gick och lade mig, och det bara snurrade i huvudet efter en intensiv dag...

- som började med tidig väckning och full fart hela dagen på jobbet
- fortsatte med att jag kom hem direkt till middagen som femtonåringen vänligen tillrett, med familjen minus fyraåringen (som var på kalas) men plus två extra tonåringar, med livlig diskussion som spände över bland annat teologiska frågor och vilken maträtt och ung man skulle ta med sig till en öde ö
- fortsatte med att jag skyndade till ett nämndmöte
- och kom hem efter åtta, och innan jag hann komma till dörren flög den upp och hunden och fyraåringen åkte ut som ett par kanonkulor. Hunden krumbuktade sig av glädje att se mig och fyraåringen kramade och ropade och visade vad hon hade fått på kalaset (klistermärken och en lakritsstång). Och maken hade handlat mat och städat med fyraåringen medan jag var borta. 
- och fortsatte med nattning av fyraåringen, som strax efter bokläsningen somnade med armen på min magen och ansiktet tätt tryckt mot min arm
- och avslutades med skratt, skoj och prat med de äldre barnen vid kvällsmålet

... så tänkte jag att jag är lycklig och nöjd med mitt liv, just precis här och nu.

London

Föga överraskande hade nioåringen och jag ett toppenveckoslut i London. Resans höjdpunkt - kanske - var besöket i Harry Potter Studios. Det var helt fantastiskt fint.

Jag tyckte att det gick smidigt att ta sig dit, men när jag nu funderar på det i efterskott så nåja - först bil till tågstationen nära min väninnas hus, sedan tåg till London Charing Cross, sedan metro till London Euston, sedan tåg till Watford Junction och sedan buss till Harry Potter Studios. Men allt gick faktiskt bra och vi kom inte fel en enda gång.

I studion fanns en hel del av Hogwart-rummen uppbyggda i naturlig storlek - här matsalen. Det enda som fattades är taket, som ju ändrar sig enligt tillställning. Och så fanns alla möjliga monster och figurer, kläder, peruker och massor massor av rekvisita. Det är otroligt imponerande, också för en vuxen. Man får en liten uppfattning om hur innovativa filmmakarna har varit, hur mycket jobb som har lagts ner och hur många människor som har varit involverade

På några ställen fick man prova själv - här övar nioåringen att använda en trollstav och på ett annat ställe fick hon flyga på kvast.

Och så smakade vi på Butterbeer - mycket icke-gott. Vansinnigt sött, som kolasås med litet bubblor.
 

1 Privet Drive, ingen var hemma.

Besöket på Harry Potter Studios tog en hel dag inklusive resor, men det är det nog värt om man är intresserad. Men man ska nog ha sett filmerna för att få allt ut av besöket. Mycket folk var där trots att vi var där en fredag - på veckosluten måste det vara fullsmockat.

Lördagen tillbringade vi i London centrum, gick i butiker, åt publunch och drack Hot chocolate. På kvällen sammanstrålade vi med min väninna och hennes barn, åt middag tillsammans och gick på musikalen Mathilda. Det var också en fullträff för nioåringarna, som tyckte den var den bästa musikalen de någonsin hade sett.

På söndagen shoppade vi, och nioåringen som ofta brukar ha svårt att hitta något som hon gillar kom minsann igång och ekiperade sig för en hel vinter. Och jag köpte jeans och jobbskjortor åt mig, och presenter åt systrarna, förstås.

Både nioåringen och jag är mycket nöjda med resan.

På väg

Vet ni vad? Nioåringen och jag sitter i ett flyg på väg mot London, där vi ska tillbringa ett förlängt veckoslut. Och jag tycker fortfarande att det är mycket konstigt att man får använda internet på planet.

Och vet ni vad II? I morgon ska vi till Harry Potter Studios. Och i tidningen som jag köpte på flygfältet utan att kolla destonärmare fanns det en artikel om ett besök på Harry Potter Studios. 

Medhjälpare

Ibland behöver man någon som kan bedöma ens text med färska ögon. Min konsult kom med helt nya synpunkter.

Sjukling

Natten till torsdagen fick fyraåringen hög feber, så jag stannade hemma med henne på torsdagen och fredagen. På fredagen var hon redan ganska återställd, och vi åkte till lande över veckoslutet. Vår landestuga är toppen på hösten - det är inte illa att sitta i stugköket med brasan sprakande i muminmamma-spisen eller ligga under sitt varma täcke på vinden medan stormen skräller i fönstren och regnet smattrar mot plåttaket.  På söndagen hade det stormat färdigt och solen sken - perfekt väder för att ta en sista båttur och ta upp båten.

I går var det jobb och dagis igen, men i natt kom fyraåringen till vår säng och var brännande het, igen. Så här sitter vi hemma, igen. I morgon är det makens tur, och så hoppas vi hon är frisk på riktigt sedan.

Orientering - the 9-årsway

Nioåringen beskrev sin jomppatimme:
- Alltså vi hade orientering. Först hittade vi inte kontrollen som vi skulle hitta, men vi hittade en annan. Sedan hade A tappat sin vante, och när H och E gick för att söka den tappade de bort sig. Sedan gick vi för att leta efter H och E, och då hittade vi den första kontrollen! Så sedan hade vi hittat två!