Jahajaha...

...var ska man börja? Julen var lugn och fin, med lunch hos mina föräldrar och middag hemma med bara familjen. Julgubben kom (och då var hunden allt annat än lugn), alla fick fina paket och alla var nöjda och glada. På juldagen åt vi julmat igen, den här gången med svärföräldragänget, och på annandagen tog vi båten till Stockholm. Där träffade vi brodern med familj och mostern, gick på stan och sov på Scandic Malmen som jag valt för att det var billigt men som visade sig vara toppen. Och hela tiden regnade det, så vi var glada att vi hade planerat in en stadsresa och inte tänkt oss att bara vara ute i den gnistrande snön.

När vi kommit hem pausade vi en dag eller två och ställde sedan till nyårsfest för 22 personer. Vi lagade massor av mat (avokadomousse med räkor, vorschmack och tjinuskipaj med tranbär) och middagen blev åtminstone enligt värdinnan synnerligen god. Alla 12 barn försvann tillsammans och låste in sig i något rum där de spelade brädspel och Wii, och de vuxna fick äta och prata i fred - bortsett från de två hundarna, varav en (gästen) var livrädd för allt smällande och den andra (vår) var extremt upprörd över den inkräktande hunden och ännu mer upprörd då han blev instängd i vårt sovrum när han inte lämnade den darrande gästhunden ifred. Och några barn var rädda för hundarna. Men som flerbarnsföräldrar har vi har ju alla tränade nerver så feststämningen stördes inte nämnvärt.

Fyraåringen var naturligtvis ivrigast av alla och slog sedan nya sovrekord på nyårsdagen, när jag väckte henne (!) klockan 11.30. Och det första hon sa när hon vaknade var "I dag ska vi också ha gäster!".

Men ja. I dag försöker man vänja sig vid vardagen igen. Jag var på jobb strax efter sju och hungrig redan kl 9. Det är ju veckor sedan man hade så här långa mellanrum mellan måltiderna! Och jag har faktiskt jobbat riktigt flitigt men nu kändes det som om min hjärna hade fått nog. Men kanske den kan koncentrera sig på kriskommunikation igen efter denna korta kreativa bloggskrivarpaus.