Bra saker med den här dagen

• Solen sken så det värmde på ryggen när jag gick över gården på jobbet för någon timme sedan. Och gubbar höll på att sopa upp vintersanden med ett högljutt rasslande. Vad obeskrivligt skönt - det ser ut som om vintern är över för i år! Och mitt favorithalvår har precis inletts.
• När jag (strax) stänger av datorn och går från jobbet börjar en minisemester! Fredag och måndag är lediga dagar, och jag ska åka till London (jaa, IGEN!) med två barn och en kompisfamilj. Toppen-toppen.
• Och appropå att stänga datorn fick jag en ny jobbdator idag! Och den är tunn och snabb och smidig. Helt från en annan planet än min gamla, som var hyperlångsam, klumpig och hade ett ojämnt humör. Det senaste halvåret har man varit tvungen att behandla den med silkesvantar (t.ex. aldrig försöka starta den utan strömkälla, det där med bärbar var ett minne blott) för att den inte skulle surna till, låsa sig och gå att öppna först efter att man hade tagit ut batteriet och startat om allt igen. Superpraktiskt när man har bråttom.

Veckoslut

Middagsförberedelser. 15 personer äter mycket guacamole.

I slutet på förra veckan inföll sista skedet av årsredovisningprojektet, resultatpubliceringen, och efter den tillfälliga topp i arbetsbelastning som den medförde är nu allt äntligen klart för i år. Och veckoslutet var helt ledigt. Det blev rätt socialt (tre extra tonåringar på fredagsmiddag + övernattning, gäster på lördag kväll, två promenader med väninnor och ett besök på söndag), vilket ju är mycket bra.

Och fyraåringen var rolig som vanligt. När hon vaknade på lördag utbrast hon: Jess! Jag vaknade sist! Då kommer jag att orka längst i kväll! (vilket dessvärre inte visade sig stämma, men det påpekade jag inte). Och igår när jag kom in från promenaden hade det uppkommit något gräl med den storasyster som var in charge, och fyraåringen satt i sin säng och såg tragisk ut. Hon refererade hela grälet (mycket dramatiskt om vem som hade tagit vad från vem och sedan sagt vad), och när jag sedan frågade vad vi skulle göra så hon skulle bli glad igen sa hon med darr på stämman:

- Det enda i hela världen som kan göra mig glad är... om jag får äta korv!
- Oj nej, men vi har ingen korv!
- Då kan jag (snyft) ALDRIG bli glad igen!

Lyckligtvis blev hon ändå litet glad sedan, när hon hade fått annan mat och blodsockret steg.

Världens lägsta kvart

I går åkte vi och handlade medan fyraåringen var på jomppa. Vi köpte Cheerios för att glädja våra småttingar (söta flingor är en sällsynt delikatess), och berättade det för fyraåringen när hon satte sig i bilen. Dålig, dålig idé. Så fort vi kom hem började tjatet:

- Mamma, kan jag äta kvällsbit nu?
- Nej, inte ännu. Klockan är inte så mycket än.
- Men jag är jättejättehungrig!
- Då får du en smörgås. Eller mera mat?
- Neeej! Jag tror att jag är litet allergisk mot smörgås. Jag vill ha flingor.
- Men det får du inte ännu.
- Men jag vill!
- Men du får inte.
- Men ändå!

Diskussionen fortsatte i kanske tio minuter, medan jag försökte läsa tidningen. Fyraåringen var mycket kreativ (allt från "Men jag är så jättetrött - stor konstgjord gäspning - jag tror jag måste gå och lägga mig snart" till "Jaha! Då rymmer jag heimfrån då! Och tar Cheeriosen med mig!), och till slut sa jag att hon skulle titta på klockan - när stora visaren pekar rakt ner får hon äta kvällsbit. Det var tio minuter kvar, och varje gång sekundvisaren passerade sexan ropade hon på mig. Till slut krävde hon att jag också skulle sitta så jag såg klockan hela tiden, så vi inte skulle missa när den blev halv. Jag vet inte vem av oss som var gladast när klockan äntligen blev halv åtta.  

Allt väl

Vet ni, jag är så nöjd och glad nu! Årsredovisningsprojektet är äntligen fem före färdigt - alla språkversioner är nu godkända. Återstår bara bolagsstämman och publiceringen av resultatet, men snart är det också gjort.

Jag går tidigt från jobbet och kör hem i solljus. Jag har lediga kvällar och tillbringar dem med familjen. Jag sover på nätterna, vaknar senare än de senaste veckorna (barnen skrattar när min sovmorgon betyder väckning 6.30) och kör till jobbet i solsken.

Dessutom har jag en massa övertidstimmar som jag kan ta ut som lediga dagar i vår. Och som ytterligare bonus ser det ut som om det kanske, eventuellt, möjligtvis trots allt kan bli en resa till solen över påsk.

Fredag!

I går gick jag faktiskt tidigt från jobbet, handlade mat, hämtade på dagis och lagade middag som vanliga människor. Och sov en lång natt.

I dag hann jag precis fram till jobbet, så ringde maken och sa att tioåringen var magsjuk. Just så. Så jag gick på ett förmiddagsmöte och åkte sedan hem igen för att jobba vidare hemifrån så hon inte skulle behöva vara sjuk och ensam. Betydligt enklare att jobba med en sjuk tioåring som sällskap än en sjuk fyraåring, kan jag meddela.

Men det tar sig. Mailströmmen sinar, som den brukar på fredag eftermiddag. Tioåringen har inte kastat upp sedan morgonen och åt just litet rostat bröd. Ett ledigt veckoslut ligger framför. Och innan jag hann åka hem från jobbet kom min chef med en flaska champagne och en kram och tackade för väl utfört jobb. Glad blir man, ju.

Mycket bättre

Nåja, hör ni, det börjar ta sig.
1. Fyraåringen är tillbaka på dagis - första dagen i dag - efter vattkopporna.
2. Två av fyra språkversioner av årsredovisningen håller på att tryckas.
3. Jag måste inte tända i köket när jag steg upp i morse, och solen sken när jag kom till jobbet.
4. Jag tror att jag kommer att kunna gå hem rätt tidigt i dag.