Veckoslut

Middagsförberedelser. 15 personer äter mycket guacamole.

I slutet på förra veckan inföll sista skedet av årsredovisningprojektet, resultatpubliceringen, och efter den tillfälliga topp i arbetsbelastning som den medförde är nu allt äntligen klart för i år. Och veckoslutet var helt ledigt. Det blev rätt socialt (tre extra tonåringar på fredagsmiddag + övernattning, gäster på lördag kväll, två promenader med väninnor och ett besök på söndag), vilket ju är mycket bra.

Och fyraåringen var rolig som vanligt. När hon vaknade på lördag utbrast hon: Jess! Jag vaknade sist! Då kommer jag att orka längst i kväll! (vilket dessvärre inte visade sig stämma, men det påpekade jag inte). Och igår när jag kom in från promenaden hade det uppkommit något gräl med den storasyster som var in charge, och fyraåringen satt i sin säng och såg tragisk ut. Hon refererade hela grälet (mycket dramatiskt om vem som hade tagit vad från vem och sedan sagt vad), och när jag sedan frågade vad vi skulle göra så hon skulle bli glad igen sa hon med darr på stämman:

- Det enda i hela världen som kan göra mig glad är... om jag får äta korv!
- Oj nej, men vi har ingen korv!
- Då kan jag (snyft) ALDRIG bli glad igen!

Lyckligtvis blev hon ändå litet glad sedan, när hon hade fått annan mat och blodsockret steg.