Världens lägsta kvart

I går åkte vi och handlade medan fyraåringen var på jomppa. Vi köpte Cheerios för att glädja våra småttingar (söta flingor är en sällsynt delikatess), och berättade det för fyraåringen när hon satte sig i bilen. Dålig, dålig idé. Så fort vi kom hem började tjatet:

- Mamma, kan jag äta kvällsbit nu?
- Nej, inte ännu. Klockan är inte så mycket än.
- Men jag är jättejättehungrig!
- Då får du en smörgås. Eller mera mat?
- Neeej! Jag tror att jag är litet allergisk mot smörgås. Jag vill ha flingor.
- Men det får du inte ännu.
- Men jag vill!
- Men du får inte.
- Men ändå!

Diskussionen fortsatte i kanske tio minuter, medan jag försökte läsa tidningen. Fyraåringen var mycket kreativ (allt från "Men jag är så jättetrött - stor konstgjord gäspning - jag tror jag måste gå och lägga mig snart" till "Jaha! Då rymmer jag heimfrån då! Och tar Cheeriosen med mig!), och till slut sa jag att hon skulle titta på klockan - när stora visaren pekar rakt ner får hon äta kvällsbit. Det var tio minuter kvar, och varje gång sekundvisaren passerade sexan ropade hon på mig. Till slut krävde hon att jag också skulle sitta så jag såg klockan hela tiden, så vi inte skulle missa när den blev halv. Jag vet inte vem av oss som var gladast när klockan äntligen blev halv åtta.