Byn var vacker och vi såg oss omkring, och sedan ville flickorna gå en några kilometer lång naturstig, vilket naturligtvis passade oss också efter alla dagars slöande (och fyraåringen orkade gå fem kilometer utan att sluta babbla, vilket bådar gott för höstens planerade vandringsresa). När vi kom tillbaka till byn var klockan plötsligt halv sju, och jag insåg att vi aldrig klarar oss tillbaka till ön med familjesämjan intakt om vi inte äter.
Så vi slog till med Jurmoburgare och ångrade oss inte det minsta. Tänk att man kan sitta utomhus på en terass, klockan sju på kvällen i molnigt väder, klädd i shorts och t-skjorta och ha det hur bra som helst. Den här tiden på året skulle jag aldrig resa bort från Finland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar