Motion

I går köpte maken en begagnad motionscykel. Jag är mycket skeptisk (eller egentligen är vi det båda två), det är inte helt osannolikt att det är en pryl som först verkar bra och vettig men snart bara är ett fult och stort åbäke som dessutom ger en dåligt samvete varje gång man ser den. Menmen, så vansinnigt osportiga som vi är så är allt bättre än ingenting - också om man bara använder den under några månader. Och vi tänker att det kanske kan gå, man kan ju titta på en serie eller lyssna på musik medan man trampar.

Nåja, vi placerade den i badrummet och trampade faktiskt en halv timme var i går kväll. Först trampade jag medan jag vaktade femåringen som badade. Sedan trampade maken, och nappade med sig en väska från femåringens rum (att hålla telefonen med Spotify i) på vägen in. Han var en syn för gudar när han mycket lätt klädd svettades på motionscykeln - med en ljusröd handväska glatt vippande på styret. Jag tog inga bilder, ni får helt enkelt föreställa er. 

En vänlig gest

Ibland blir det ju bara så bra, så enkelt. I går (vid samma fotografering av ledningsgruppen som nämns nedan) serverades det nya bakelser. En kollega erbjöd mig en, men eftersom den låg under ett berg av pudersocker och jag hade en svart tröja sa jag att det nog är bäst att jag inte äter den innan fotograferingen.

Efter fotograferingen visade det sig att hon hade lagt undan en åt mig i sitt rum, och jag blev ju jätteglad över omtanken. Sedan skulle jag direkt vidare till ett annat möte med min chef, så jag tog en kniv och delade bakelsen och tog den med. Och så blev hon i sin tur jätteglad för att  jag hämtade en bakelse (nåja, en halv) åt henne.

Att sminka sig

Som tidigare nämnt är jag usel på att sminka mig. Jag har varken kunskap, talang eller intresse, så min vardagsmakeup är verkligen ytterst enkel.

I går skulle ledningsgruppen fotograferas, och eftersom det också saknades bilder på flera i mitt team (bland annat på mig), slog vi två flugor i en smäll och fotade oss också. Till vår glädje fanns det också en sminkös Och när man jämförde hennes arsenal - för en naturlig dagsmakeup - med min (typ tre produkter), kan man ju inte ungdå att märka en viss nivåskillnad. Men snyggt blev det, onekligen.

Hälsningar från Vasa

Start hemifrån kvart före sju är ju inte så lyxigt, men sedan! Att sitta på ett tåg som susar fram i lugn och ro, titta ut och fundera. Jag hade laddat upp med böckar och dator, men tre timmar av fyra satt jag ändå bara och lyssnade på musik och stirrade ut genom fönstret.

Sedan föreläsning på föreläsning, från tolv till sex. Och det var bra föreläsare, och fast inte alla ämnen låg mitt hjärta så nära lyssnade jag så gärna. Här kom kanske dagens viktigaste lärdom (eller påminnelse): det gör gott att lyssna på/läsa om ämnen som någon annan har valt ut - inte bara de som man väljer själv. Man lär sig så mycket mera.

 

Så fort jag ätit middagen klart (i trevligt sällskap, det var inte det...) skyndade jag dock tillbaka till mitt  hotellrum för en annan höjdpunkt: läsa och äta lösgodis i den bekväma hotellsängen med fyra kuddar och vita, maglade lakan. 

Nu blir det hotellfrukost och flera föresläsningar. Och sedan en lång tågresa till. Och i kväll hem till familjen, som jag faktiskt redan saknar (också).

Blivande yogi

I går när vi skulle gå och lägga oss babblade femåringen på som vanligt, om det ena och det andra.

- Och när kan vi byta rum?, frågade hon plötsligt. För jag behöver ett större rum om jag ska kunna öva joga.

Det kom ju aningen oväntat - hon (eller någon annan i familjen för den delen) har nu aldrig nämnt joga förut. Måste komma från dagis.

För övrigt händer det inte så mycket speciellt. Det är jobb och vardag, vackert så. I går var jag dock riktigt vild och crazy, gick till frissan och köpte två (!) par skor. Och i morgon blir det Vasa!

Spännande

I dag märkte jag plötsligt att Mediespråk-seminariet - som jag har tänkt gå på i flera år redan men alltid av någon orsak missat - går av stapeln redan nästa vecka. Inom en timme hade jag fått ok av min chef och anmält mig. Och det är nästan fånigt hur uppiggad jag blev. Åka tåg! Lyssna på föreläsningar! Sova på hotell! Träffa nya människor! Jeeee!!! (Vilket kanske mer än något annat bevisar hur enahanda de här oxveckorna i januari verkligen är)

Helgprogram

Middagen på lördagen gick prima - 21 personer som bjöds på italienska charkuterier, köttbullar i tomatsås och chokladmousse höll oss lämpligt sysselsatta hela dagen. Och trevligt var det. Mellandöttrarna (äldsta var borta) fick också stå i köket hela dagen, och de gjorde det med gott humör och skötte faktiskt en stor del av jobbet. Där ser man, det lönar sig nog att låta dem vara med i köket också under de 5-10 år som de mest råddar till det.

På söndagen vaknade vi till nästa spännande händelse - det hade snöat hela natten och tidigt på morgonen körde en ploglastbil i diket bakom vårt garage. Den knäckte en lyktstolpe och låg sedan stadigt på sned i diket. Först försökte de dra upp den med hjälp av stadens egna traktorer, men det gick inte.

Till sist tillkallades en enorm kranbil, som fick lyfta upp lastbilen ur diket. Det var tydligen inte heller så enkelt, för inte var den uppe ännu när vi åkte iväg mot Ekenäs 12.30-tiden. När vi kom tillbaka på kvällen var lastbilen dock borta. Kvar var bara ett stort hål och omkringflyttade stenbumlingar. På våren får vi väl se om någon av dem råkade träffa vårt avrinningsrör, som mynnar ut ungeför just där.

Present

Prinsen har fått en ny hundkorg. Först förhöll han sig litet misstänksamt till den, men när jag kom ner till natten såg jag att den nog uppenbarligen föll honom i smaken.

Extra bra början på fredagsmyset...

...när man möts av en marschall vid trappan.

Veckoslutsplaner

I går kväll funderade vi på vad vi skulle göra i helgen. Kan vi inte bjuda gäster, sa fjortonåringen, och Okej, sa vi, men vem i så fall? På en sekund fick jag infallet att vi kunde bjuda gamla studiekompisar som bor i trakten (vi har tänkt på det förut, men aldrig kommit till skott). Vi bjöd in fyra familjer och trodde att ingen ändå kan komma med så här kort varsel, men man kan ju alltid fråga. Och inom loppet av en timme tackade tre familjer av fyra ja!

Så nu får vi tolv middagsgäster i morgon. Ett par vuxna (och många barn) har vi aldrig tidigare träffat, och det är många år sedan vi har sett flera av de andra. Blir ju superskoj.

Och på söndagen åker vi till mommo och moffa (vilket också bestämdes i går). Från noll program till fullt program på nolltid! Men i kväll ska vi ta det lugnt, äta gott och slappa. 

Post-jullov

Här återanpassar sig alla till vardagen igen. Men i år var jullovet faktiskt så långt, för de allra flesta, att man märker en tydlig skillnad. Kollegor som före julen var bleka och slitna är nu glada och pigga (fortfarande bleka, dock - utom de som har rest längre bort - men utan ringar under ögonen). Barnen likaså.

Själv känner jag mig också utvilad. Och har hunnit tänka litet (om än inte så avancerat, kanske) på hur man borde ordna sin vardag. Jag vill läsa mera, helst längre än en minut i sträck (i London läste jag TRE hela böcker!). Motionen måste prioriteras, annars går det illa med magamåttet. Baka mera och laga mera komplicerad mat. Kanske börja med någon hobby utanför huset, till och med? Om jag blir riktigt vild.

Efter att ha lugnat ner takten så mycket har jag till och med en (bedräglig?) känsla av att allt är fullständigt under kontroll på jobbet. Få se hur länge den här känslan varar - men det gäller att njuta av den nu i alla händelser.

Hemma igen

Elva dagar i en miljonstad gick utmärkt, också med femåringen. Som hon orkar gå! Kilometer efter kilometer, i samma takt som vi stora, utan att klaga. Och orkar vara intresserad och titta på allt (nåja, det mesta. Konstmuseet fick hon rätt snabbt nog av). Och orkar stanna uppe lika länge som vi andra (visserligen har vi alla sovit 10-11-timmarsnätter, heh - men det behövdes uppenbarligen).

Förra natten kom vi hem, och efter den långa storstadssemestern, den rätt utdragna hemresan, en femtimmarsnatt och en jobbdag var alla ganska slut. Och fullkomligt nöjda med att ligga i egen soffa, titta på film och äta godis. Nöjdast var säkert hunden, som bara legat tätt intill och myst efter att ha varit på hundhotell. Och femåringen, hon ligger alltid helst på mig. Så det blev rätt varmt i min soffa.