Semester!

Den här grejen kommer inte att ringa (pipa) nu på nästan fem veckor. Stämningen är hög, kan man väl säga. Strax ska jag koppla in out-of-office på jobbmailen, skriva en lapp åt städerskan, handla litet och åka hem och packa det sista. Sedan mot lande med hunden och de två minsta flickorna - som redan verkar vara i sommarlovsläge.

Den här bilden kom från mommos och moffas lande i morse.

Kommer sommaren nu?

På onsdag börjar juli, och min semester. Och det ser ju litet ut som om sommaren, efter en något svag inledning, skulle börja fatta galoppen precis då.

Äntligen sol!

 

På söndagen blev det äntligen, äntligen soligt och varmt. Morgonkaffet kunde drickas på terassen, för första gången i år. Vi firade värmen och vattnet med att städa ordentligt på förmiddagen, men sedan...

 

...åkte vi på båtutfärd. Som vi har väntat. Efter utfärden förde vi de två minsta flickorna till mommo och moffa för ett par dagar, och var tillbaka i stan först efter 21. Men det känns ju halvt som semeter redan, inte många arbetsdagar kvar nu.

Vatten!

 

Efter elva år med bara en grund naturbrunn (som är tom efter max två soliga veckor) på lande bestämde vi oss för att borra en brunn i år. Och så blev vi, konstigt nog, erbjudna kommunalt vatten samtidigt som vi tog in offerter. Vi slog till med det kommunala vattnet och på fredagen var vattenposten på plats! Den ser mera ut som en totempåle än en vattenpost (mera mull ska skyfflas upp omkring den, tydligen, bara marken torkar upp), men ger obegränsade mängder rent, kallt och gott vatten. Vilken skillnad det kommer att bli jämfört med tidigare år! Dricksvatten är inget större problem att bära, men all disk, tvätt, bastubad och städning blir ju vansinnigt mycket enklare nu.

Valpsjuka

Somliga barn i familjen - vissa mer än andra - har redan en längre tid talat om en valp. Det skulle vara så rooooligt, de sköter naturligtvis om den, man går ju ut med två på samma gång som med en, och det skulle ju vara så kiva för den äldre hunden med sällskap på dagarna (den enda punkt där jag kanske, eventuellt håller med).

Och på söndagen, när vi var på utfärd på Högsåra, kom först en taxmadam emot på vägen och efter henne två bedårande rultiga små valpar. Sist såg vi ägaren. Valparna var åtta veckor gamla sa hon, precis leveransklara, och sedan - fräckt nog - att vi kan få den ena, för den är den enda som inte är såld.

Och gissa vad vi har pratat om sedan dess. Femåringens argumentationsteknik är mördande - för det första är hon ju envis och högljudd och ger aldrig upp (och har inget problem med att prata om samma sak i timmar). Och hennes argument går inte heller av för hackor:

- Mamma, vill du hellre att du ska vara glad eller att alla dina barn ska vara glada?

Däremot förstår hon ju inte tidsperspektivet, eller ansvaret (hon skulle såklart ta hand om allt besvär med valpen) - så ens motargument tas inte särskilt väl emot. Och problemet är ju att man själv nästan smälter. En så söt valp - och ingen vill ha den! (Fast jag vet ju nog att den kommer att få ett hem förr eller senare). Och lagom till sommarlovet! Och nog skulle det ju vara skoj för den äldre hunden...

Men nej. Det ska inte bli fler hundar hos oss. Det känns ju som om vi de senaste åren har haft inställningen, att så fort vardagsrumban börjar lätta litet så ordnar vi mer åt oss att göra. Kanske man den här gången bara skulle njuta av att man nuförtiden ibland har en stund när man kan göra vad man själv känner för. 

Midsommarhelgen

Det ihållande ösregnet började minska när vi körde mot Ekenäs, och lagom till överfarten till våra vänners holme kom solen fram. Midsommaraftonen blev alltså strålande, tvärt emot alla farhågor, med drinkar på terassen i solen, bastubad med dopp i havet (11 grader), middag med fiskdelikatesser, grillar kött och jordgubbar, och som avslutning en fantastiskt fin solnedgång som beskådades från strandklipporna. Och när vi gick och lade oss höll solen på att gå upp igen.

På lördagen ösregnade det igen - hela dagen. Då åkte vi iväg till eget lande, där sjuttonåringen, hunden och tre av hennes kompisar redan väntade.

  

Söndagen var fin igen, och hela gänget åkte på båturfärd - med årets första picniclunch på en öde ö. Kokt nypotatis, kokta ägg, grillad korv och kex. Utmärkt meny, kostcirkeln får man följa en annan dag.

Charmörfasonerna behöver viss finslipning

Hunden hade flax i går, och fick överraskande dambesök. Han blev helt förvirrad och visste inte vad han skulle göra, och bestämde sig sedan snabbt för det trygga alternativet att vrålskälla, jaga henne runt huset och jucka. Så småningom lugnade han sig, litet.

Bryssel

Vad det var trevligt i Bryssel! Vi har promenerat och promenerat och promenerat - fötterna känns litet misshandlade.

 

Och handlat en hel del... För en gångs skull hittade jag (orkade väl leta) kläder också åt mig själv och inte bara åt flickorna, så jag är supernöjd. Men nog blev det presenter också, förstås.
 

Det finns en enda Primark i Bryssel, och där fick man köa för att komma in! Otroligt.

Så var vi faktiskt litet kulturella också, såg stadens sevärdheter och besökte Magritte-museet (som överträffade förväntningarna, det var jättebra). Men då tog jag naturligtvis inga bilder.

Men mest av allt åt vi, känns det som.

Marockanskt på lördag kväll, supergott! Och baskiskt på söndag kväll, nästan ännu bättre. Och musslor och frites och små gråa räkor och kronärtsskockor och Godiva-lösglass och chokladdoppade jordgubbar.

 Och belgiska våfflor!

Detta spännande godis köpte vi med hem. Eetpapier - ätbara papper, tydligen. Vi förväntar oss mycket av det.

Och sedan hände det, för första gånget i mitt liv, att vårt flyg hem blev inställt. Men det gick ingen större nöd på oss, vi blev inbokade på nästa flyg i stället och fick några extra timmar i Bryssel. Men sent blev det, förstås, innan vi var hemma, och det känns litet i kroppen (eller främst knoppen) i dag. 

Men hallå...

... vad var det med den här veckan? Bråttom, bråttom hela tiden på jobbet och kvällsprogram varje kväll utom i går. Men det är ju bara den vanliga "allt färdigt innan midsommar"-stressen, sa en kollega. Kanske det.

Nu är jag i alla fall nästan klar för den här veckan - bara en viktig sak kvar - och har efter dagens slutspurt hunnit med det viktigaste. Två barn är redan på lande med mommo och moffa, och maken och det tredje plockar upp dem i kväll och åker till vårt lande.

Men sjuttonåringen och jag - vi åker i morgon till Bryssel och hälsar på min gamla vän och hennes gudmor. Blir roligt!

Helgen

Försommarveckoslut på lande är nästan de allra bästa. På fredag kväll när vi kom fram satte vi oss i köket och åt kvällsmål, men mitt i gick jag ut av någon orsak som jag inte längre minns (gissar nästan på att hunden eller femåringen ville ha kiss-sällskap) och nändes sedan inte gå in igen. Solen sken ännu, och havet låg blankt och fåglarna sjöng. Jag satte mig med min öl i handen på terassbordet med fötterna på bänken (bästa sättet om man inte äter) och blev sittande tills maken började sakna mig och kom ut och letade.

Resten av helgen gick sedan i arbetets tecken. Maken låg under båten och målade dess botten, och slutförde vissa byggjobb i köket. Jag städade upp, och ordnade in allt i det nya köket. Och högg ved och bar vatten (för att ni inte ska tro att fördelningen av jobben är allt för stereotyp). Alla ungar hjälpte till på ett glatt och föredömligt sätt. Och - tadaa:

Grönsakslandet är sått! Tekniken (att täcke in en plätt med korrugerad plåt) fungerade utmärkt, det var lätt som en plätt att gräva bort översta lagret.

Perfekt timing

Just precis nu är våra gamla, knotiga äppelträd som allra vackrast. 

Veckan som gick

Swooosch, så gick en vecka. Med avslutningar och studentfester, seg söndag, mycket på jobbet och kvällsprogram 3 dagar av 4 i veckan.

I kväll åker vi till lande, och jag ser så fram emot det. Månne detta är veckoslutet då allt blommar? I fjol var det visst så.