Ormar

Hälsningar från lande. I dag hade jag årets andra närkontakt med en orm (den andra var i somras). Jag var en sväng i skogen och plockade lingon, och just när jag tog i några lingon så såg jag hur en huggorm rörde sig under min hand - typ 2 cm ifrån. Det är intressant ibland, när man faktiskt uppfattar det där att det tar en sekund per meter för en impuls att röra sig längs nervbanorna - man ser ormen, tänker Bort med handen! Bort med handen! - och så tar det ändå en halv sekund innan handen rör sig. Men lyckligtvis var ormen stel av kylan och ännu långsammare (och hade nu knappast något intresse av att bita mig, heller), så allt gick bra.

Och, intressanta fakta nummer två (man har tid att fundera i skogen) - tänk vad man vänjer sig. Jag tycker fortfarande att ormar är litet obehagliga och förstår faktiskt inte hur någon i världen vill ha dem som husdjur, men efter att ha sett dem varje sommar nu på Den öde ön börjar jag vänja mig vid deras otrevliga sätt att slingra sig fram. Jag känner inte längre något behov av att skrika och springa hem. Jag flyttar mig helt enkelt en meter och plockar vidare. Otänkbart för något år sedan.

För övrigt har vi varit på äppelmarknad i dag, och maken har tagit upp båten med hjälp av några döttrar, och så har vi ätit middag tills vi nästan sprack. Nu bastu!

Kalas!

 

I går var det äntligen dags för minstingens och hennes kompis försenade sexårskalas. Vi hämtade åtta förväntansfulla förskolebarn på dagis och traskade hem.  

 

Sexåringarna hade önskat sig ett "disco-pyamasparty med nyckelpigstårta", och vi gjorde förstås vad vi kunde. De klädde sig i pyamas, åt och dansade. Sjuttonåringen fick ansvara för nyckelpigskakan, och den fick klart godkänt.

Och något har nog hänt med förskoleflickorna - ett tydligt kliv i utvecklingen. Kalaset var lugnt, balanserat och o-skrikigt, alla lekte snällt och kom överens om vad de ville göra härnäst. Delvis berodde lugnet kanske också på att vi inte alls serverade godis (bara hotdog, grönsaker, kaka, kex och bulla) - godiset fick de först med sig hem.

 

Tack för tipset!

En dag för några veckor sedan diskuterade några stora barn (egna och andras) i köket, och sexåringen som blev litet förvirrad ställde frågan "Vem är alltså Samhället?" Efter en hel del skratt och försök att svara på frågan (och följdkommentaren "Jag vet att det är en pojke, för Sam är ett pojknamn") lämnade vi ämnet - men sjuttonåringen använde senare den alldeles utmärkta frågan "Vem är samhället?" som rubrik för ett filosofiarbete.

I går kom sjuttonåringen hem och sa att hon hade fått högsta betyg för arbetet och att läraren hade frågat om hon får använda det i undervisningen. Så tack för inspirationen, minisyster!

Skördetid

 

På fredag, genast efter middagen, åkte vi iväg till lande.  Det stormade och var mörkt och vinden ven - vilket gjorde det extra mysigt att sitta i landeköket, tända en brasa, sätta på radion och äta kvällsmål. Just när vi skulle gå och lägga oss blev det dessutom strömavbrott - det första för sexåringen (som hon kommer ihåg i alla fall). Hon tyckte det var litet skrämmande men somnade sedan som en stock.

Och sedan har vi tagit det lugnt. Sovit långa nätter (maken och femtonåringen slog till med tretton timmar natten mellan lördag och söndag), pysslat ute, läst och lagat mat. 

Som vanligt var framgången med mitt trädgårdsland något begränsad, men vi åt i alla fall litet egen purjo och örter under helgen. Och det gamla plommonträdet levererar verkligen i år! Äpplena, däremot, är små och maskstugna.

I morse steg jag för första gången i år upp när det ännu var helt mörkt, urk. Jag känner en stark längtan efter en vecka i solen, men tror att det bara är att gilla läget i höst. Vi bokade dock en tumishelg med maken i Oslo i november, och så ska jag med några flickor till London på reashopping i januari - så läget är inte helt illa. 

Chili med koll

Odlingsexperten här igen, hej. Vi köpte en chiliplanta i juli, med massor av mini-chilin. Första veckorna mognade en chilifrukt per dag, och vi var helt självförsörjande med den varan.

Sedan planterade vi om den i en större kruka, och då kom den visst av sig. Den växte massor och förgrenade sig, men inga nya chilin syntes. Och i går upptäckte jag tre blommor - i september. "Bra jobbat, chiliplanta", muttrade sjuttonåringen när hon gick förbi. Vi får se om vi får nya chilifrukter vid jul, typ - men borde den inte ha något slags skördetid? Det här är oliiiidligt spännande.

Skönt!

 

Den här lilla typen - som var så trött att hon somnade mitt i Kalle Ankan på lördag kväll - fick äntligen bort gipset i dag. "Alltså jag kan inte tro det, att jag ska få ta bort mitt gips", sa hon. Och vad skönt det var att sätta en vanlig strumpa och sko också på höger fot. Hon har ju sprungit omkring på gipset redan i några veckor, så promenerandet gick som en dans. Nu gäller det bara att få henne att ta det lugnt i ännu en vecka - inget springande, hoppande eller klättrande. Jag misstänker att varken dagispersonalen eller vi kommer att lyckas så bra med det.

Hej och hå

Som ni eventuellt har kunnat ana av bloggningsfrekvensen så har det varit rätt programspäckade veckor. Mycket på jobbet med både det vanliga jobbet och planeringen för nästa är, och mycket på fritiden. 

Torsdag-fredag åkte vi sedan på "resa" med det närmaste jobbteamet, till Villmanstrand, och det var mycket mycket lyckat. Först hade vi ett riktigt effektivt möte hela dagen, och på kvällen åkte vi på en båttur på Saimen.

 

När vi kom iland igen hade det blivit mörkt, och vi fick sällskap av en välmående och tydligen rätt tam räv (!!!) i hamnen.  

 

På fredagen besökte vi både bageriet och godisfabriken i Villamnstrand. Här ser ni hur väldisciplinerade kommunikationsteamet är - instruktionerna var "gå i rad så där som en andfamilj", och så ser vi onekligen ut.

 

Sent på fredag kväll kom vi så äntligen till lande (efter fem timmars bilfärd för min del), och värmde de karelska pirogerna från bageriet till kvällsbit.

Och i dag har vi tagit igen oss. Programmet har varit sovmorgon, en utflykt till närmaste butik för att handla mat, pizzalunch på restaurang, paus i solstolarna på egen terrass, bastu och middag. Precis lagom ansträngande.