Fint!

I förrgår när jag gick och lade mig satt sjuttonåringen i vårt kök och ritade litet. I går fanns den här teckningen av vårt kök på bordet. Hennes mor, som ritar ungefär lika bra som en fiskmås (det kan faktiskt hända att fiskmåsen skulle vinna, om vi fick samma uppgift) är mycket imponerad.

Fart på

 

Oj vad det är mycket på gång nu, främst på jobbet men också på fritiden... Det mesta är dock roligt eller åtminstone okej, så det är väl bara att andas lugnt och försöka göra en sak i taget.

Gårdagen började i alla fall mycket bra. Jag skulle på ett morgonseminarium med många hundra deltagare, och hade nu inte kollat (eller tänkt efter) så jättenoga, så jag märkte först när jag kollade adressen att det var i en biosalong. Vilken bra idé! De bjöd på morgonmål först, och sedan fick man ta med sin smoothie eller kaffekopp och gå in i salongen. Och där är ju så bekväma fåtöljer, och trevlig ljudmiljö, och dämpad belysning, och en enorm skärm att visa presentationerna på. Stämningen blev genast lugn och fokuserad.

Jag har nu inte kollat upp det, men kanske det inte är jättedyrt att hyra biosalonger på morgonen? Då visas ju inga filmer i alla fall. Bra idé, hur som helst.

Sexåringen skriver meddelanden

Sexåringen har börjat uttrycka sig i skrift, och det är ju så roligt att följa med. Vi instruerar inte och rättar inte, vi bara läser högt och berömmer - och skrattar litet ibland i smyg.

 

Här var det viktigt att de skulle vara på dagis klockan nio, för de skulle på teater. Oklart varför hon blev inspirerad att skriva så mycket ö-prickar.

 

Här är hennes veckoslut. Hon har bakat pepparkakor och sett på TV - och i båda fallen var det tydligen viktigt att poängtera att det skedde i Finland.

 

Och här är hennes respons till Gigantti, där vi köpte en eltandborste i lördags. Hon blev jätteivrig när hon såg lapparna och jag sa att man får skriva vad man tycker om butiken. Vad hon tyckte ska i detta fall läsas uppifrån och ner (Bra butik. Ett stort grattis till er lycka. Jättetrevligt. Hälsningar J)

Stämning

 

På vårt kontor har någon börjat litet smått med julen. Och fast jag i princip inte tycker om att säsongerna blir överlånga, så måste jag säga att alla tricks för att göra november mysigare är välkomna.

Oslo

Oslo var ju kjempegreit (jag googlade och lärde mig att grejt tyvärr inte betyder great på norska utan tvärtom ganska bra, och därför inte kan kombineras med kjempe - men det låter så fint att jag använder det i alla fall. I betydelsen great).

Vårt flyg gick 7.15 på lördag morgon, och tidsskillnaden gjorde att vi checkade in på vårt hotell redan vid 9-tiden. Eftersom vi hade stigit upp klockan fem var vi naturligtvis hungriga igen och inledde med ett hotellmorgonmål innan vi gav oss ut på stan.

Solen sken och Oslo visade sig från sin bästa sida, fast det var kallt. Vi traskade omkring och tittade på byggnader, gator, butiker och folk. Och på naturen och havet, som alltid fanns i bakgrunden.

Vi gick inte in för "en hyggelig bilprat", fast vi var litet lockade. "Inte som när man talar med frun, som till sist säger "Sa du något?", kommenterade maken.

Lunchen gick det litet si och så med. Språkförbistringen (trodde inte det var möjligt med norskan!), eller kanske mest att vi inte var så skarpa efter att ha stigit upp tidigt och promenerat omkring i timmar, gjorde att vi beställde "Räkfisktallrik" när vi ville ha räkor. Först när servitrisen frågade om det var vi som hade beställt rakfisk insåg vi vårt misstag - och googlade. Dessvärre visade det sig att rakfisken är norrmännens version av surströmming, men med lax. Fisken har fermenterats i månader, rekommenderas inte för personer med nedsatt immunförsvar och - ja, det var en upplevelse att äta den. Jag åt bara en bit av fem, med massor av tillbehör, men maken tänkte vara artig och åt upp allt. För att sammanfatta resten av upplevelsen kan man konstatera att fisken tydligen fortsätter att jäsa i magen, vilket leder till, tja, fart på tarmarna.   

Sedan gick vi vidare till saluhallen i Grunerlökka, där vi äntligen fick riktigt goda räkor som lunch #2. Och så vandrade vi vidare.

På vårt hotell, Clarion Collection, ingick en lätt middag vilket verkligen var en vinnare efter en jättelång och aktiv dag. Vi kom till hotellet, duschade, gick ner och åt, stupade i säng och sov i elva timmar.

Nästa morgon strålade solen, och vi gick ut och promenerade på operahusets tak. Fantastiskt fint, men mycket halt efter en frostnatt.

Vid lunchtid åkte vi sedan tillbaka mot flygfältet, och åt resans sista räkor innan vi åkte hem. Mycket bra koncept för en avkopplande helg - en lång och aktiv dag, en lång natt och en riktigt lugn dag - och sedan hem i tid för att äta middag med barnen. Till sist hann vi ännu gå i bastu.  

Veckoslutsprogram

Maken och jag tänker avsluta en synnerligen vanlig vecka på ett ovanligt sätt: I morgon klockan 7.15 går flyget till Oslo. Där tänker vi sedan tillbringa ett par dagar och en natt och komma tillbaka på söndag eftermiddag. På tu man hand!

Oslo är inte en särskilt välbekant stad för oss, och när vi började googla kände vi oss litet vilsna - det verkar inte hända så mycket i Oslo en lördag i november. Men sedan tipsade en kollega mig om att en tredje (avlägsen) kollega hade flytta till Oslo i höstas, så jag mailade till henne. Hon svarade med massor av bra tips, så nu är vi riktigt ivriga och kommer knappast att hinna med allt som vi skulle vilja göra.

 Men först fredagsmys med hela familjen, alla är hemma igen, hurra!

Alla sätt är bra

Sexåringen motverkar 50 shades of gray-vädret med 50 shades of pink-klädsel.

Kvällsamtal med sexåringen

- Mamma, vet du, jag är mycket känsligare nu än när jag var mindre. Nu kan jag nästan börja gråta när mitt rum är råddigt. Förut sa jag bara "Mamma, kan du städa mitt rum?".
- Men vet du vad, nu är du så stor att du helt enkelt kan börja städa när ditt rum är råddigt. Jag behöver inte alltid vara med.
- Men mamma, jag tycker inte om att städa!
- Det gör inte jag heller.
- Va? Det gör du ju visst!
- Nej, jag tycker inte om att städa, det gör ingen. Men man tycker om när det är städat, därför städar man.
- Va? Tycker du inte om det?
- Nä, det gör jag inte. Jag tycker om när det är städat.

En minuts paus för att smälta denna nyhet.

- Mamma, vet du vad? Om någon någon gång frågar dig, att kan du städa mitt rum, så behöver du inte säga jo. Du kan säga nej. Den som frågar kanske inte alls blir ledsen, den kanske bara säger jaha.

Ensamtid

I går kväll hade vi ett barn i Transsylvanien, ett på Luciaövning och ett på jomppa när maken och det fjärde barnet bestämde sig för att gå på den nya Bond-filmen. Jag var rätt förkyld och meddelade att jag inte tänkte lämna soffan. Och så befann jag mig plötsligt ensam hemma, och insåg att jag skulle få vara det i nästan två timmar!

Jag övervägde snabbt vilka aktiviteter som inte skulle kräva att jag lämnade soffan och pläden, och valde sedan en film, helt själv och bara för mig själv. Det blev Missisippi, och den var ju så bra! I ett senare skede upptäckte jag att den var två och en halv timme lång, så sexåringen levererades hem innan filmen var slut, men jag pausade den, gav henne kvällsmål och så tittade jag färdigt. Fatta det, en två och en halv timmes film från början till slut. Vardagslyx.

Ny vecka

Pumpa från tidigare år, i år blev det ingen hemgjord.

Gomoron gomoron.

Veckan har börjat med att jag körde störstingen till flygfältet (hon ska till Cluj-Napoca med OBESSU, jag var tvungen att googla staden) strax före fem på morgonen, och alltså var på jobbet 05.15. Det lär bli en effektiv dag (tills jag kroknar på eftermiddagen, misstänker jag), jag har redan fått mycket gjort här på det tomma och tysta kontoret.

Vecka som gick var synnerligen vanlig, och bra så. Vi har jobbat och lagat mat och umgåtts med barnen och städat och plockat och promenerat med hunden och sådant. Och så hade vi gäster både i förrgår och förra helgen. Och nu är det redan november!