Vilken vecka!

En sådan vecka det har varit! Mycket program, och både det ena och det andra. 

Måndag-tisdag var jag på jobbresa i Tallinn, på de sista personaldagarna för denna omgång. Som vanligt var det mycket jobb, men väldigt roligt. Tanten (alltså jag) drogs dessutom på något sätt med i stämningen och kom till mitt hotellrum först efter klockan tre på natten, efter middag, nattklubb och efterfest på en kollegas rum. Och så vaknade jag halv sju ändå, så natten blev litet kort - men det kan det vara värt ibland.

På tisdag tog jag en tidigare båt hem, för att hinna till Operan, där tioåringens årskurs framförde den specialskrivna operan Djurens Planet tillsammans med tre professionella operasångare. De har övat hela hösten, och föreställningen var så bra! Den överträffade verkligen alla förväntningar. Och som tioåringen njöt och strålade på scen. Att få klä ut sig, i riktiga teaterkläder, och sjunga och dansa på en stor scen. Precis i hennes smak. Vad fint ändå, att lärarna har orkat öva med dem och arrangera allt, så de fick uppleva en sådan här speciell dag.

På onsdag vanligt jobb (som ju samlas en del när man är borta ett par dagar), och uppröjning och tvätt hemma på kvällen. På torsdag vanligt jobb och ett jobbevenemang, som vi förberett länge, på kvällen. Evenemanget gick mycket bra, och jag kom hem sent, trött, avslappnad och nöjd och tänkte att nu - nu är allt stressande över för stunden, i natt kommer jag att sova som en stock.

Men så blev det nu inte - för maken fick så vansinningt ont i magen att vi var tvungna att åka till sjukhus mitt i natten. Han hade haft litet ont redan i över ett dygn, men nu var det riktigt illa. Efter några timmar och undersökningar blev han hemskickad igen, infektionsvärdena var litet förhöjda men inte alarmerande (och hans blindtarm är redan borta), så man kunde vänta och se. Han sov och vilade hela fredagen och kände sig bättre på lördagen, så vi kunde ha gäster på kvällen som planerat. Det var en trevlig kväll med många gäster, underbar mat (fast jag säger det själv), massa prat och sen läggninstid.

I dag hade maken dock riktigt ont igen, och åkte via företagsläkaren (som konstaterade rejält högre infektionsvärden än på torsdag) tillbaka till sjukhuset. Nu undersöktes allt ordentligt, och felet visade sig vara en kraftig infektion någonstans i tarmen, som nu sköts med intravenös antibiotika - så han får stanna på sjukhuset åtminstone tills i morgon, förmodligen längre. Så skönt, ändå, att det var något som kan botas relativt enkelt. Och så glad man är över att bo i Finland gånger som den här. Proffsig, vänlig sjukvård, så gott som gratis. Gärna betalar man ju skatt.

Och ja. I morgon ska femtonåringen vara på flygfältet kvart över sex på morgonen (hon ska tillbringa en vecka i en skola i Amsterdam! Så roligt), så jag ska börja morgonen med att skjutsa henne dit. Och hunden ska föras till veterinären (han mår inte bra, det verkar som om han behöver en tredje medicin, som veterinären redan förvarnade om för ett tag sedan). Och jag har ett viktigt förmiddagsmöte, så det var tänkt att maken skulle ta veterinärfärden, men nu blir det ju nog jag. Jaja, en sak i taget, det blir nog bra. Också med maken, till vår stora lättnad.