Sportlov på Jurmo

På torsdag morgon packade vi två bilar fulla med sju personer (hela familjen och en pojkvän), hunden, kläder och mat för ett förlängt veckoslut på Jurmo. Det gäller ju att få allt med sig, för man kan verkligen inte räkna med att komplementhandla något på plats.

Vi startade hemifrån 8.30, handlade mat i Pargas och åt en snabb lunch i Nagu, och hann i god tid fram till förbindelsebåten, som skulle avgå 13.30. Vi hade enorm tur med vädret - tidigare i veckan drog ju stormen Dennis in, och på lördagen kom nästa storm, men torsdagen var solig och lugn.
 

17-tiden var vi framme på Jurmo och promenerade över ön till vår stuga. Den var nu inte överdrivet stor för sju personer, men det fanns sängar för alla, en öppen spis, el och tillräckligt med kärl i skåpen - vad mer kan man väl önska? Vatten fick man hämta vid en pump en bit ifrån och utedasset fanns ännu en bit längre bort, men det fungerade ju bra. Och läget och utsikten var ju fantastiska!

Första kvällen hann vi bara installera oss, laga och äta blinier och gå i bastun innan vi somnade som stockar.

På fredag förmiddag blåste det hårt och regnade litet, men vi hade ju räknat med det och utrustat oss med varma och regntåliga kläder.
 

 Så speciella och fantastiska landskap. Öppet och kargt.

Stenar och ris, och en liten, planterad tallskog mitt på ön. Vi promenerade i ett par timmar, delvis i ganska utmanande terräng (små, runda stenar som glider undan under fötterna) innan vi gick tillbaka till stugan och åt lunch.

Efter lunchen hade vädret slagit om totalt! Det blåste fortfarande hårt, men var soligt och härligt. Vi fortsatte friluftslivet och promenerade två timmar till, åt andra hållet på ön. 

 Blått hav!

 Blå himmel.

På kvällen klättrade ännu 20-åringen och jag upp på det intilliggande berget för att se på solnedgången. Väl värt det, fast vi gick litet onödigt tidigt och fick stå och frysa i stormvindarna i tjugo minuter innan solen behagade gå ner.

Nästa morgon bakade äldstingen och hennes pojkvän ett glutenfritt bröd, med surdeg (ingen jäst) och i en kastrull i brist på brödform. 1000 marthapoäng, minst! Se vad fint det blev.

På lördagen drog ju nästa storm in, och förutom vindar på 24 sekundmeter så ösregnade det också. Ut gick vi ändå, och beskådade den översvämmade hamnen. Mellan tioåringen och bryggan borde det alltså finnas en väg.

Kvällen tillbringades med mat, bastu och brädspel, och mycket motvilliga utflykter till brunnen och utedasset i det vågräta ösregnet. Valpen vägrade göra något bestyr ute, bara gnällde och kröp ihop när vi bar ut honom - och det kan man ju förstå.

På söndagen - när vi skulle åka hem - var det strålande sol igen. Tur det, för förbindelsebåten hade ställts in dagen innan, men nu kunde den gå igen. Och vi kunde ta oss en sista, fantastisk promenad när vi hade packat ihop och städat upp i stugan.   

Samma bänk som ovan, annan färg på hav och himmel.

Sedan åkte vi hem. Otrolig ö, härlig om man tycker om att promenera i speciella landskap (eller ännu hellre, om man är fågelskådare - tydligen ett eldorado för dem). Kanske inte riktigt lika bra om man tycker om lyxhotell, cafébesök och kulturupplevelser.

Och valpen! Hur kan det finnas en så lugn tax? Åtminstone hittills, peppar peppar. Se här, på en fullsatt förbindelsebåt, med två andra hundar i salongen, höga vågor, människor som går av och an förbi, mat som står framdukad och dörrar som ofta öppnas med en smäll och släpper in kalla pustar av havsluft - så sover han avslappnat hela vägen.

Sportlovsvecka

Denna vecka är det sportlov i södra Finland. Skolbarnen (två hos oss, alltså) har ledigt hela veckan, maken fick ett återfall med sin inflammation förra torsdagen, så han är också sjukledig (men antibiotikan har nu bitit, lyckligtvis) och den äldsta hemmavarande dottern hade bara en arbetstur denna vecka. Så det är litet andra rutiner hemma hos oss just nu. Jag är den enda som vaknar till väckarklocka, smyger upp med hunden (som inte är så bra på att smyga, han galopperar av och an i hela huset i sin iver att äääntligen få träffa människor igen efter den långa, långa natten), gör mig i ordning, tar med mig en smörgås och kör till jobbet. Lugnt är det där också - många på sportlov - så det känns litet halvledigt för mig också. Och i morse var det ljust när jag körde! Före klockan 8!

Näst-störstingen fyllde 20 år i går och firades med paket och önskemiddag (nötfilé och hasselbackspotatis i år). Hon ska flytta hemifrån inom kort, och presenterna var ganska fokuserade på det första egna hemmet. På vägen hem åkte jag via Återvinningscentralen för att se om de hade tulpaner (de har ganska ofta blommor, faktiskt), och de hade något ännu bättre - stora grönväxter för en billig peng. Perfekt till dottern, som älskar växter.

Torsdag-fredag har också störstingen och jag tagit ledigt. I morgon på morgonen kör vi iväg mot Nagu och sedan vidare med förbindelsebåten till Jurmo, där vi har hyrt en stuga för tre nätter. Tidigare i veckan, när stormen Dennis rasade som värst, var båtturerna inställda och vi började undra om vi alls kommer iväg, men nu ser det rätt bra ut igen. Det blir roligt och intressant att tillbringa några dagar där, mitt i vintern. På programmet står att promenera, laga mat och äta, gå i bastu, spela spel och läsa. Där finns naturligtvis ingen restaurang eller butik, så vi måste se till att få med oss allt vi behöver (och litet extra, om det blåser upp till storm igen medan vi är där kommer vi ju nog inte hem som planerat). Varma kläder, böcker, brädspel och all mat. Blir spännande!
 
För övrigt bokade vi en resa till Grekland över vappen. Sextonåringen ska delta i European Youth Parliament i Milano samma vecka, så hon kan inte följa med, men alla andra kommer. Blir toppen-toppen.
 

För och nackdelar med en valp tidiga morgnar

Jättebra sätt att väcka morgonsömniga barn.

Inte ett så jättebra sätt att bli överraskad på när man ska tända lampan.

Ljus!

Har ni märkt vad ljust det har blivit? Det är så skönt! I morse började skolbarnen klockan 8, och inte ens då (när vi gav oss iväg mot jobb och skola) var det helt mörkt längre.

I dag ska vi gå på sista föreställningen av I det stora Landskapet på Svenska teatern. Jag har hört bara gott om den, så jag ser fram emot kvällen. Alla barn kommer med, och trevligt nog min gudmor - som stand in för maken, som var tvungen att åka på en jobbresa. Minstingen ringde just och försökte argumentera (en god stund) för att också hunden skulle få följa med på teater.

Sjuk... på något vis

Jag är ensam hemma, med valpen, och njuter av diskmaskinens surr i det tysta hemmet. Fick något konstigt virus (???) som gjorde mig orkeslös och svimfärdig, med ont i huvudet och lederna, men utan något konkret symtom som till exempel feber. Jag stannade hemma redan i går och var på väg till jobbet i dag, vaknade tidigt och duschade och strök en skjorta innan jag vid morgonmålet märkte att jag nog inte är i skick i dag heller. Och så läste jag bloggar och märkte att Ellen Strömberg beskriver samma sjuka! 

Nu mår jag redan rätt bra, har blivit uttråkad och satt igång en tvättmaskin och gjort en bröddeg och städat köket, så det verkar lovande - det blir nog jobb i morgon igen. Och gäster på kvällen.

Och valpen - han har njutit så av sin sovkompis.

Och för människor är det ju också trevligt med en valp på magen när man ligger i soffan, onekligen.