Sportlov på Jurmo

På torsdag morgon packade vi två bilar fulla med sju personer (hela familjen och en pojkvän), hunden, kläder och mat för ett förlängt veckoslut på Jurmo. Det gäller ju att få allt med sig, för man kan verkligen inte räkna med att komplementhandla något på plats.

Vi startade hemifrån 8.30, handlade mat i Pargas och åt en snabb lunch i Nagu, och hann i god tid fram till förbindelsebåten, som skulle avgå 13.30. Vi hade enorm tur med vädret - tidigare i veckan drog ju stormen Dennis in, och på lördagen kom nästa storm, men torsdagen var solig och lugn.
 

17-tiden var vi framme på Jurmo och promenerade över ön till vår stuga. Den var nu inte överdrivet stor för sju personer, men det fanns sängar för alla, en öppen spis, el och tillräckligt med kärl i skåpen - vad mer kan man väl önska? Vatten fick man hämta vid en pump en bit ifrån och utedasset fanns ännu en bit längre bort, men det fungerade ju bra. Och läget och utsikten var ju fantastiska!

Första kvällen hann vi bara installera oss, laga och äta blinier och gå i bastun innan vi somnade som stockar.

På fredag förmiddag blåste det hårt och regnade litet, men vi hade ju räknat med det och utrustat oss med varma och regntåliga kläder.
 

 Så speciella och fantastiska landskap. Öppet och kargt.

Stenar och ris, och en liten, planterad tallskog mitt på ön. Vi promenerade i ett par timmar, delvis i ganska utmanande terräng (små, runda stenar som glider undan under fötterna) innan vi gick tillbaka till stugan och åt lunch.

Efter lunchen hade vädret slagit om totalt! Det blåste fortfarande hårt, men var soligt och härligt. Vi fortsatte friluftslivet och promenerade två timmar till, åt andra hållet på ön. 

 Blått hav!

 Blå himmel.

På kvällen klättrade ännu 20-åringen och jag upp på det intilliggande berget för att se på solnedgången. Väl värt det, fast vi gick litet onödigt tidigt och fick stå och frysa i stormvindarna i tjugo minuter innan solen behagade gå ner.

Nästa morgon bakade äldstingen och hennes pojkvän ett glutenfritt bröd, med surdeg (ingen jäst) och i en kastrull i brist på brödform. 1000 marthapoäng, minst! Se vad fint det blev.

På lördagen drog ju nästa storm in, och förutom vindar på 24 sekundmeter så ösregnade det också. Ut gick vi ändå, och beskådade den översvämmade hamnen. Mellan tioåringen och bryggan borde det alltså finnas en väg.

Kvällen tillbringades med mat, bastu och brädspel, och mycket motvilliga utflykter till brunnen och utedasset i det vågräta ösregnet. Valpen vägrade göra något bestyr ute, bara gnällde och kröp ihop när vi bar ut honom - och det kan man ju förstå.

På söndagen - när vi skulle åka hem - var det strålande sol igen. Tur det, för förbindelsebåten hade ställts in dagen innan, men nu kunde den gå igen. Och vi kunde ta oss en sista, fantastisk promenad när vi hade packat ihop och städat upp i stugan.   

Samma bänk som ovan, annan färg på hav och himmel.

Sedan åkte vi hem. Otrolig ö, härlig om man tycker om att promenera i speciella landskap (eller ännu hellre, om man är fågelskådare - tydligen ett eldorado för dem). Kanske inte riktigt lika bra om man tycker om lyxhotell, cafébesök och kulturupplevelser.

Och valpen! Hur kan det finnas en så lugn tax? Åtminstone hittills, peppar peppar. Se här, på en fullsatt förbindelsebåt, med två andra hundar i salongen, höga vågor, människor som går av och an förbi, mat som står framdukad och dörrar som ofta öppnas med en smäll och släpper in kalla pustar av havsluft - så sover han avslappnat hela vägen.