Jaha

 

Under veckan har jag krattat på vår lilla gård i stan. I går på kvällen förde vi allt räfs till återvinning och köpte och planterade litet vårblommor - och i morse såg det ut såhär! Nåja, snön lär nu knappast bli långvarig, hoppas blommorna klarar sig. 

Inomhusodlingen, däremot, går prima. 

Vårfixande

 

Förra helgen skämde bort oss med fantastiskt väder - det blev plötsligt nästan sommarvärme och solen strålade. Vi blev så peppade så vi började gräva för den nya morgonkaffeterrassen genast då vi kom ut till stugan på fredag kväll.

Och ungdomarna tog itu med den viktigaste uppgiften, enligt elvaåringen: att få studsmattan uppmonterad igen. Det gick ju också hur bra som helst.

Lördagen var en intensiv utomhus- och kroppsarbetsdag. Terrassen framskred med stormsteg...

...medan annat inte gick riktigt lika bra. Mommo och jag försökte koppla på sommarvattnet till bastun, men fick inte vredet nere i brunnen (varför ska det vara så svåråtkomligt???) vridet åt rätt håll genom att använda en lång käpp som redskap. Till sist kom vi till att någon (jag) måste ge sig ner i brunnen, men när jag väl var där visade det sig att brunnen var så smal att jag inte fick ner armen - jag rymdes varken att böja mig eller gå ner på huk. Man vill ju VERKLIGEN inte riskera att fastna i en betongring nergrävd i marken - tänk vilken pinsam räddningsoperation som skulle krävas, med grävskopor och traktorer och alla bofasta grannar. Som nästa steg skickade vi ner elvaåringen, som faktiskt lyckades gå ner på huk, få tag på vredet och vrida det - och så fungerade det ändå inte. Suck. Vi måste väl fråga en rörmokare vid tillfälle. 

Kanoten hann vi också testa allihopa, i olika konstellationer. Den gled lätt fram och det var så fint att stillsamt och tyst paddla fram på sjön. Härligt att vi nu har den!

Och så följde vi ett tips, som sjuttonåringen delgav oss (de har Agricultural science som obligatoriskt skolämne i Irland, och det ger både användbar information och information som du inte är säker på om du ville veta): lägg en presenning på marken på våren, så växer där inte upp så mycket grönt och det är lättare att anlägga potatislandet. Så det gjorde vi. Jag tror vi ska prova med no dig-metoden i år, dessutom.

Och så här såg terrassen ut, när vi åkte hem på söndag. Ursprungligen hade jag tänkt mig en liten terrass, med plats för två stolar och ett minibord, bara för att avnjuta morgonkaffet. Men under arbetets gång utvecklades det ändå till en större, där det ryms ett rejält bord. Det blir nog bra, vi är ju många redan om hela familjen är på plats, och det är ju trevligt om också gäster ryms. Nu kan man välja sida beroende på om man önskar sol eller skugga.  

Ny (gammal) farkost

 

Vi har funderat på att skaffa kajak, eller SUP-bräda, eller något annat som barnen (och vi) kan använda för att tuffa omkring på sjön vid Tenala-landet. Jag har följt med begagnat-marknaden, men det finns mycket litet till salu och allt är ganska dyrt.

Men så tog jag kontakt direkt med en organisation som hyr ut kajaker, för att fråga om de ville sälja en gammal, och de sa att de har en gammal kanot som bara står på backen, som jag kunde få! Toppen-toppen! Så igår var vi efter den, och idag ska den få komma med till lande. 

Förutom att prova kanoten - antar jag - står en del kroppsarbete på agendan denna helg. Vi ska bygga en terrass vid husväggen med morgonsol, för det finns ju inget bättre än att dricka sitt morgonkaffe utomhus när vädret tillåter det. Projektet lär börja med en del grävarbete, som vanligt. Dessutom ska vi montera upp studsmattan och fira störstingens födelsedag. Och prognosen lovar strålande vårväder. Blir skoj!

Påsken 2021

Maken, 21-åringen, 11-åringen, hunden och jag åkte ut till lande på skärtorsdagen, direkt efter jobbet. Lande var fint som vanligt, och allra finast var vårblommorna. 

Jag tror det fanns fler krokusar nu än någonsin tidigare. Hur månne de fungerar? Kommer de upp bara vissa år, när de känner för det? Eller har hararna hunnit äta upp en del så grundligt att man inte ens ser något spår av dem ibland? I alla fall är det ett bra krokusår på vår backe i år. 

Och snödroppar, så fina mitt i det torra fjolårsgräset.

På fredagen gick jag en morgonpromenad med hunden till vår båtbrygga, och konstaterade att isen nästan gått. Just vid vår pinne (som nog måste bytas ut i år) fanns det ännu ett isflak. Men det är ingen brådska, båten kommer nog inte i sjön förrän i maj.

Jag förberedde de små trädgårdslanden för årets säsong, och hittade en överraskning i potatislandet. De övervintrade potatisarna såg faktiskt helt fräscha ut, men jag tror ändå inte man ska äta dem. Jag googlade litet och den allmänna åsikten tycktes vara att man ska lämna dem i jorden, så fungerar de som sättpotatis i år.

På lördagen åkte vi och köpte en ny bastuugn - den gamla hade börjat rosta sönder. Man skulle först göra upp en eld i den utomhus, innan man installerade den. När elden slocknat och ugnen svalnat (litet) installerade maken den, och sedan eldade vi och gick i första bastun med ny ugn. Den fungerade toppenbra och gav mjuka, varma bad.

Och så åt vi årets första grillmiddag!

På söndagen kom först mommo på eftermiddagskaffe på terrassen, och senare kom störstingen och hennes pojkvän. Efter det fotade vi tydligen enbart mat.

Nyhet för i år var brödet Upplandskubb, bakat av maken. Det är ett urspungsskyddat bröd, som bakas i kastrull. Det blir alltså runt och skärs sedan i fyra bitar, som skivas. Mycket gott var det dessutom, speciellt tillsammans med gravad lax.

 

Som dryck serverades (bland annat) hemgjord citron- och limedricka. 

Och påskens efterrättsklassiker hos oss: marängbon med vispad grädde och inlagda persikohalvor. Så gott!

På söndag kväll blåste det upp ordentligt, och hela natten hörde man hur det smällde i takplåtarna. Ganska mysigt när man ligger under sitt varma täcke. På måndagen började det ännu slaska, så påsken i år levererade verkligen alla slags väder - som vanligt. 

Snart påsklov!

 

21-åringen (som kom hem igår) och jag har planterat om 37 tomatplantor. Några blev dessutom ännu kvar i den ursprungliga lådan, i väntan på fler mjölkburkar. Om det inte blir massdöd bland plantorna gissar jag alltså att vi kommer att kunna dela med oss senare i vår, om någon vill ha en körsbärstomatplanta.

Litet jobb till och det sista mötet innan påsk, och så packar vi bilen full med mat, varma kläder, folk och hund och styr mot lande. Det lande, som sovit vintersömn tills nu, och öppnas vid påsken som så många år förut. Minstingen och 21-åringen kommer med oss idag, störstingen med pojkvän ansluter på söndag. Blir fint!  

För övrigt var minstingens coronatest lyckligtvis negativt, och hon är frisk och tillbaka i skolan igen.