Vårfixande

 

Förra helgen skämde bort oss med fantastiskt väder - det blev plötsligt nästan sommarvärme och solen strålade. Vi blev så peppade så vi började gräva för den nya morgonkaffeterrassen genast då vi kom ut till stugan på fredag kväll.

Och ungdomarna tog itu med den viktigaste uppgiften, enligt elvaåringen: att få studsmattan uppmonterad igen. Det gick ju också hur bra som helst.

Lördagen var en intensiv utomhus- och kroppsarbetsdag. Terrassen framskred med stormsteg...

...medan annat inte gick riktigt lika bra. Mommo och jag försökte koppla på sommarvattnet till bastun, men fick inte vredet nere i brunnen (varför ska det vara så svåråtkomligt???) vridet åt rätt håll genom att använda en lång käpp som redskap. Till sist kom vi till att någon (jag) måste ge sig ner i brunnen, men när jag väl var där visade det sig att brunnen var så smal att jag inte fick ner armen - jag rymdes varken att böja mig eller gå ner på huk. Man vill ju VERKLIGEN inte riskera att fastna i en betongring nergrävd i marken - tänk vilken pinsam räddningsoperation som skulle krävas, med grävskopor och traktorer och alla bofasta grannar. Som nästa steg skickade vi ner elvaåringen, som faktiskt lyckades gå ner på huk, få tag på vredet och vrida det - och så fungerade det ändå inte. Suck. Vi måste väl fråga en rörmokare vid tillfälle. 

Kanoten hann vi också testa allihopa, i olika konstellationer. Den gled lätt fram och det var så fint att stillsamt och tyst paddla fram på sjön. Härligt att vi nu har den!

Och så följde vi ett tips, som sjuttonåringen delgav oss (de har Agricultural science som obligatoriskt skolämne i Irland, och det ger både användbar information och information som du inte är säker på om du ville veta): lägg en presenning på marken på våren, så växer där inte upp så mycket grönt och det är lättare att anlägga potatislandet. Så det gjorde vi. Jag tror vi ska prova med no dig-metoden i år, dessutom.

Och så här såg terrassen ut, när vi åkte hem på söndag. Ursprungligen hade jag tänkt mig en liten terrass, med plats för två stolar och ett minibord, bara för att avnjuta morgonkaffet. Men under arbetets gång utvecklades det ändå till en större, där det ryms ett rejält bord. Det blir nog bra, vi är ju många redan om hela familjen är på plats, och det är ju trevligt om också gäster ryms. Nu kan man välja sida beroende på om man önskar sol eller skugga.