Livstecken från semestern

 

Hejhej, länge sedan sist! Det har varit litet svårt att hitta bloggtid under semestern - endera har nätet varit dåligt, eller så har jag varit för upptagen med att göra och uppleva, eller också har jag varit helt förslöad. Så allt är precis som det bör vara på semestern, antar jag. Men nu så! Idag har det regnat (första gången på evigheter, så det var verkligen välkommet), och vi har tillbringat hela dagen på stugan. 

De första veckorna på lande gjorde vi mängder med dagsutflykter med båt. Vi brukar ta lunch, baddräkt och handduk med (och gärna en bok), och tillbringa några timmar på en öde ö. Ibland bara familjen, flera gånger den här sommaren också tillsammans med makens bror och hans fru - och det är ju jättetrevligt. Här är äldstingen med, och distansjobbar eftermiddagen från den öde ön.

Pizza har vi också gjort. Det var enormt varmt, och varmare blev det ju tack vare ugnen. Men så läckert!

Och så har vi besökt Söderlångvik, tittat på husen och parken och umgåtts med lammen. 

Vi hade också en stor fest på lande, och efter det gav vi oss ut på en längre båttur. De första dagarna var också sjuttonåringen med. Då blev det litet trångt att sova i båten allihopa, men det gick nog - och var så roligt att ha henne med.

Solnedgången den första kvällen, på den första öde ön, var något alldeles extra.

 

Första stoppet nästa dag var Björkö, där vi promenerade den fantastiska naturstigen runt insjön.

Och pausade vid lämpliga tillfällen.

Nästa dag besökte vi Aspö, där jag aldrig hade varit förut. Otroligt vackert också där, jag tror inte det blir det sista besöket.

Sedan förde vi sjuttonåringen till bussen på Nagu, för vidare transport till sommarjobbet, och fortsatte på tremanhand. Vi besökte goda vänner i Korpoström, och fortsatte sedan till Houtskär, Iniö och så småningom Åland.

På Åland besökte vi andra goda vänner - och minstingen fick träffa sin bästis.

Så åkte vi över skiftet igen, i ganska friska vindar...

... och stannade en natt på vackra Jungfruskär. Ett par dygn efter att vi åkte därifrån var det en stor brand på ön, dessvärre. Inte konstigt så torrt som det är överallt, men tråkigt i alla fall.

Åtta dagar i båten gick utmärkt. Man ser mycket och njuter av resan - och sover gott. Mathushållningen var en blandning av restaurangbesök och enkel matlagning på en gaslåga, och det fungerade hur bra som helst. Hunden är en utmärkt båtskompis, liksom minstingen, som har blivit en duktig hopp-i-land-kalle. Och - som vid vilken resa som helst - är man glad att vara tillbaka i sin rymliga stuga, där alla vardagsbestyr är lättare, när man kommer tillbaka. Också en trevlig del av resandet.

De senaste dagarna har vi tillbringat i stan, fått vårt andra coronavaccin och tvättat all tvätt. Basilikan i den hydroponiska odlingen i stan har uppenbarligen trivts i sin ensamhet.

Och en kväll, när vi körde hem från en vänfamilj, såg vi kanske tjugofem hjortar på en äng!

Nu ska jag äta kvällsmål, läsa, sova och fortsätta semestrandet. Mycket bra plan, tycker jag. Bilen fick vi för övrigt tillbaka bara ett par dagar efter skogsäventyret - skadan var lyckligtvis mycket mindre än befarat. I morgon, när de fortsättningsvis lovar hård blåst, ska vi ta den och åka på en dagsutfärd till Åbo.

Sommardagar

 

Ajaj, vad det är somrigt nu, hör ni. Det är soligt och varmt, nästan för varmt ibland. Vi har semester och gör somriga saker. Som att tvätta trasmattorna med tallsåpa, till exempel. Nu är de inne igen och sprider en ljuvlig, svag doft i hela torpet.

Så gör vi utfärder med båt. Ofta till öde öar, men någon gång till restaurangerna i närheten. Här är vi på Rousal Brygghus på Rosala, där man bland annat kan sitta och äta på en flotte i viken. Och vada efter sin mat när den kommer, då. Så roligt koncept.  

Och simmar i havet - till och med jag.

På kvällen, när det har svalnat litet, går vi ibland en kvällspromenad med hunden. Han får springa fritt här på dagarna, men tycks ändå gilla en organiserad koppelpromenad på kvällen. Det gör vi människor också, bara det inte är alltför varmt - det är ju så vackert. Men också mycket bromsar och andra typer som biter en. 

Massor av smultron vid vägkanten...

...och blommor vid åkerkanten.

Och så har vi lyckats gå på grund - med bilen! En dag var vi på en lugn och vardaglig tur för att köpa glass, och bestämde oss för att ta en liten skogsväg tillbaka, för omväxlings skull. Skogsvägen blev mindre och mindre, men skulle leda ut till stora vägen igen, enligt vår GPS. Och bilen är fyrhjulsdriven, så vi fortsatte försiktigt - och så plötsligt small det till, och vi satt fast. Efter att ha försökt vad vi kunde fick vi promenera till stora vägen och ta en taxi tillbaka till stugan. Nästa dag kom grannen med sin traktor och drog loss bilen från vad som visade sig vara en oansenlig liten stubbe, men tydligen hade den träffat illa, för nu är bilen på verkstad på obestämd tid. Jaja, det ordnar sig ju, bra med litet äventyr också.

Mina ytterst småskaliga odlingar tycks också gilla det varma och soliga vädret. Tomaterna vattnar jag (varje dag), och nu börjar de första mogna. Med de fjorton plantor som finns här misstänker jag att vi snart är självförsörjande på tomatfronten - man får bara hoppas att de är goda.

Vinbären har fått klara sig utan extra vatten, men åtminstone än så länge tycks det gå bra.

Och zucchinin har börjar blomma!

Kort (?) rapport

 

Jag jobbar ännu idag, men sedan börjar en fem veckor (!) lång semester. Lite övade jag redan i hängmattan igår kväll.

Minstingen och jag åkte ut till lande på onsdag kväll (maken hade stannat här hela veckan). Ganska somrig känsla när man åker iväg med bilen fullproppad, och ser en tvättad matta, några tomatplantor och två cyklar när man tittar i backspegeln. 

Här emellan har vi bland annat firat midsommar i skärgården med några kompisfamiljer. Det var vackra, ljusa, varma nätter...

... mycket god mat och dryck, bastubad och simning... 

... och fina vyer. Finns inte mycket som är lika fint som Finland i juni.  

Förutom de ovannämnda programpunkterna fick barnen/ungdomarna åka ring efter båten. Alltid kul, och nu var vattnet dessutom riktigt varmt (ibland har det ju varit bara dryga tio grader på midsommaren). 

De vuxna spelade ett traditionellt parti Trivial Pursuit (på finska från 1986, vilket ökar svårighetsgraden exponentiellt - man måste komma ihåg vad länderna hette då, vilka kändisar och politiker som kan tänkas ha varit aktuella och vad förkortningarna på olika organisationer är på finska) och herrarna vann för andra året i rad - med minsta möjliga marginal. 

Och så åkte vi hem till eget lande, med paus för lunch på Café Bryggan i Hangö (härlig mat, rekommenderas) och ett strandhugg på en öde ö. 

Nu ska jag jobba i några timmar till innan jag kopplar in autosvaret på mejlen, loggar ut och börjar semestern. Inte illa alls!

Mina trädgårdsland har för övrigt större invånare i år än vanligt. I bakre landet finns två zucchiniplantor, en gul och en grön. I främre landet bor en frilandsgurka och några plantor grönkål. Dill har jag sått i en kruka. Vi provar så i år!