Stora nyheter

 

För några dagar sedan föddes en taxkull hos "vår" tidigare uppfödare - och om allt går som tänkt kommer en liten taxpojke till oss om ungefär sju veckor, som sällskap till taxen som snart fyller två. Vi är alla mycket ivriga.

Vi läser på och funderar hur vi ska göra så rätt vi kan i början, så de två hundarna ska komma så bra överens som möjligt. Stora hunden är ju lugn, mild och vänlig, så jag tror förutsättningarna är bra. Och vi lär ju vara mycket hemma med maken då också (eventuellt hela tiden om distansarbetet bara fortsätter), så på det sättet är ju tidpunkten också bra.  

Blir spännande!

Länge sedan sist!

 

Och så åkte vi tillbaka till stan, och började jobba igen. Först hände ingenting, och jag hade inget speciellt att skriva om. Sedan kom allt igång på allvar, och då blev det igen litet bråttom. Men nu, kanske! Jag tänker att jag eventuellt borde ordna en ordentlig arbetsplats åt mig här hemma (förra året satt jag ju i 17-åringens rum, men nu när hon är tillbaka är det dags att hitta på något annat), men hunden är fullständigt nöjd med det nuvarande upplägget.

Innan skolan började var 17-åringen och jag ett par dagar på lande. Hallonen hade torkat bort och inte en svamp fanns i sikte, men där var vackert och lugnt. Jag jobbade och dottern roade sig på andra sätt.

Också kvällarna var fina.

Basilikan i den hydroponiska odlingen i stan tycks trivas oerhört bra, och led inte alls av att lämnas ensam i tre veckor. Den är stor som en mindre buske, med kraftig stam, och bladen är stora som min handflata. Goda är de också, och nu behöver man inte snåla med dem.

Sommaren börjar nog ohjälpligt gå mot sitt slut - nu måste man tänka lampan vid dörren om någon kommer hem litet senare på kvällen.

Minstingen har haft födelsedagskalas, med hotdog-middag, film och övernattning. Mycket trevligt var det.

Vår kyl-frys gick sönder under semestern (tur att vi hade en annan i nedre våningen), och torktumlaren gjorde det ju redan tidigare i år - typiskt, väl, att flera maskiner gör det samtidigt. Så genast när vi kom till stan var vi och köpa nya, som skulle levereras förra veckan. Med tvättmaskinen och torktumlaren gick det bra, de är installerade och fungerar utmärkt, men med kyl-frysen gick det inte som på Strömsö. Männen som hämtade maskinerna konstaterade att den var för tung för att bäras upp för trappan av två män (det är den säkert, men de visste ju nog på förhand exakt vilken maskin vi hade köpt och att det var två män som hämtade den), så nu står den så här snyggt i hallen. Nå, i morgon ska det göras ett nytt försök, så vi håller tummarna.

Och sedan började det regna, och allt som växer hämtade sig. Grönkålen i mitt lilla land är superpigg. Vi plockade en del och gjorde grönkålschips i ugn, som vi sedan toppade en middagsgryta med. Supergott och enkelt att göra.

 

Och nu finns det Karl Johan i skogarna!

Som ni ser har det inte hänt så mycket av vikt under de senaste veckorna - men det är ju bra så. Vardag är fint.

Närpes och Björneborg

 

Efter två nätter i Vasa styrde vi kosan söderut igen. Första stoppet var i Närpes, som såg ut att vara en trivsam stad. Vi tittade på kyrkan och framför allt kyrkstallarna, där hästar inkvarterades under gudstjänsterna förut. Det finns ungefär 150 stycken, sida vid sida, och de äldsta lär vara från 1700-talet. Ganska speciellt och vackert på sitt sätt.

Sedan hade vi siktat in oss på lunch i Linds kök. Vi fick köa en stund innan vi fick bord i växthuset, men det var det minsann värt.

Väldigt god, grönsaksbaserad buffé och jordgubbssaft i unik och trivsam miljö.

Och gurkpannacotta till efterrätt!

Nästa stopp var på Ytterö sandstrand, som jag inte heller hade besökt förut. Oändligt lång och mycket fin.

 

Det var nog den lenaste, mest finkorniga sand man har sett i Finland. Och fina dyner längre upp.

Sista natten övernattade vi på Ahlströms bruk i Norrmark. Rummet var supermysigt,

...och det fanns mycket vackert att se på för vuxna, och massor av plats att springa på för hundar och barn.

Morgonpromenaden med hunden gick inte av för hackor.

På dagen var vi ännu på en guidad tur i Villa Mairea, innan vi körde hem.

Och sista semesterdagen - som kom med strålande väder - tillbringade vi med kompisar på en länge planerad tur Kimitoön runt. Så bra avslutning på semestern.

Och sedan började det regna, och vi tog vårt pick och pack och flyttade till stan igen. Det har varit en lång och fin semester, och det känns nog alldeles rimligt att komma tillbaka till stan och börja jobba igen. Men först ska vi fira litet födelsedagar i morgon, tillsammans med hela familjen!

Hej från Vasa!

I går inledde maken, minstingen hunden och jag vår lilla roadtrip med start från sommarstugan vid niotiden. Första stoppet blev i Raumo, där jag inte har varit tidigare (vad jag minns). Gamla staden var vacker med sina trähus och kullerstensgator, och vi promenerade omkring i en timme... 

...och körde sedan till utsiktstornet, där vi åt lunch och spanade på utsikten innan vi åkte vidare norrut.

Nästa stopp var i Kaskö, och där hade vi kanske för högt ställda förväntningar, för det kändes litet dystert (delvis kanske för att det hade börjat regna och för att vi hade sett fram emot eftermiddagskaffet, men caféet där stängde klockan 15, just innan vi hann fram). Nå, en kort promenad fick vi oss där också, och träffade en katt och några får - inte en endaste människa.  

Vid femtiden kom vi fram till Vasa och checkade in på Scandic Vaasa. Det ställer ju litet extra krav på hotellrummet då vi vill ha ett rum med extrasäng åt minstingen och dessutom har med oss en hund, men det här visade sig vara riktigt bra. Rätt stort och fräscht rum i den spännande nya delen, bekväma sängar och svenska tv-kanaler - hur bra som helst. Middagen åt vi på Faros, och deras abborr-burgare fick fulla poäng.

I dag kom äntligen den efterlängtade dagen - minstingens 12-årsdag. I vår familj får man nämligen örhängen då man är 12 (om man vill), och hon hade väntat länge. Så efter födelsedagssång och morgonmål gick vi direkt och fixade det, och fortsatte med en liten rea-shoppingtur med det kvittrande glada födelsedagsbarnet.

Sedan tog vi bilen och åkte för att beundra Replot-bron...

...och Replot. Gästhamnen var trivsam, och vi tog en glass vid caféet.

Vassen verkar trivas. Och i fråga om vädret hade spåmännen lyckligtvis helt fel - de lovade regn, som igår kväll, men istället blev det strålande vackert, om än litet blåsigt.

Efter lunchen åkte vi till Strömsö. Så roligt att se det, som man har sett i tv under så många söndagar! De senaste åren har man trillat av kärran, men vi tittade mycket på Strömsö i synnerhet när de största barnen var små. Också utan att ha sett programmet på tv kan man med stor behållning promenera runt på området - där finns så mycket vackert och finurligt.

Titta till exempel på den här fågelholksväggen! Jag vet inte om fåglarna trivs med att bo så nära varann (fast kanske de bara tycker det är mysigt?), men roligt ser det ut.

Och nu ska vi vidare, på loppis och så småningom middag. Skoj att vi kom på besök till just Vasa!

Ännu semester kvar

 

Så fortsatte det regna, i flera dagar. Men det gick absolut ingen nöd på oss - vi råkade dessutom vara bortbjudna under helgen, och att träffa vänner, prata halva natten och äta gott är ju ett utmärkt regnvädersprogram. Idag började dagen också med åska och ösregn, men efter lunch klarnade det upp och vi kunde åka på en kaffeutfärd med båt. Härligt!

I morgon inleder vi sista semesterveckan, med två födelsedagar, och firar den med en liten roadtrip. Vi ska åka till Vasa, med stopp åtminstone i Raumo, Kaskö och Björneborg på vägarna upp och ned, har vi tänkt. Tre nätter allt som allt. Blir skoj!

Och här på lande har min enda gurkplanta verkligen börjat leverera. Två gurkor igår, två idag och en massa babygurkor på kommande - och blommor. Tomater kommer det också en hel del. 

För övrigt mötte vi just en granne, när vi promenerade vår vanliga skogsvägsrunda med hunden, och han sa att han hade sett en varg på skogsvägen för ett par timmar sedan! Jag har ingen orsak att misstro honom, våra båda andra grannar har också berättat att de har sett varg här - men tänk att den rörde sig mitt på ljusan dag! Den hade inte kommit närmare honom, och han är ändå en gammal man, så jag antar att två vuxna och en hund inte behöver vara oroliga för att röra sig i skogen. Men litet började man ju nog se sig över axeln och känna sig iakttagen.