Men så kom vi igång och började åtgärda situationen. Allra, allra störst var att jag bokade en sportlovsresa. Vi är fullt vaccinerade och noggranna med alla försiktighetsåtgärder, men det kan man ju vara på resa också. Alltför vågad ville jag inte vara i det här läget, så det blev charterresa till Teneriffa, och då i sällskap med tolvåringen och tjugoettåringen (resten av familjen avskyr ju som bekant den här typen av semester). Men så härligt det ska bli ändå, trots att resmålet är rätt ointressant. Promenera på nya gator, se nya kvarter. Simma och delta i vattengympa, läsa i solstol, äta på restaurang. Sol och hav! Ser så fram emot det.
Sedan frågade artonåringen för en knapp vecka sedan hur man blir valfunktionär. Jag sa att de nog redan är utsedda, men att jag ju kan skriva e-post till stadens jurist och fråga om de behöver reserver - bortfallet i sista stund kan ju vara stort då så många nu blir sjuka. Hon svarade genast att hon gärna tar emot fler namn, så jag anmälde oss båda. Och igår behövdes först en reserv genast på morgonen, och artonåringen blev utsedd. På eftermiddagen behövdes en till, och det blev jag. Så nu ska vi båda vara valfunktionärer på veckoslutet. Och dessutom ska vi på middag till ett par vänner på lördag kväll - fullspäckat veckoslutsprogram, minsann, i dessa tider.
Och sedan kände maken att han nog också behöver något trevligt program att se fram emot, och så bokade vi ännu en hotellnatt i Tallinn nästa veckoslut. Så nu har jag så mycket trevligt att se fram emot, och blev så uppiggad.
Alla planer är förstås villkorade med ett förutsatt att. Förutsatt att vi är friska, förutsatt att reglerna inte ändras, förutsatt att evenemangen inte ställs in. Men det får man se efterhand. Och det är så härligt att åtminstone ha planer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar