Ett och annat

 

För att återknyta till förra inlägget (och inte alls låtsas om att det blev en liten paus här emellan) kan man ju notera att en fördel med att bjuda middagsgäster är den utmärkta restlunch som man (oftast) kan äta dagen efter. Och så är det naturligtvis roligt att träffa sina vänner och äta tillsammans. Nu, när man börjar kunna träffas igen, verkar alla ha ett stort, uppdämt behov av att diskutera, och jag tycker alla träffar numera blir högljudda, röriga och glada. Men det är ju bara fint.

För övrigt har det varit ganska mycket jobb de senaste veckorna, och förra veckan var jag faktiskt också på konferens. Det var trevligt och givande, och jag som (likt 12-åringen) äääälskar att bo på hotell var så nöjd också med den biten. Sova ensam i ett hotellrum, vilken lyx ibland.

Vår arbetsgivare överraskade dessutom med en gåva på rummet. Så fint!

Förra helgen hade vi reserverat för vårfix på ena landet. Vi hade tänkt ställa upp studsmattan, kratta, sopa tak och sådant, men vädret - och hela våren egentligen - var inte riktigt med på noterna. På lördagen var det snöstorm. På söndagen var läget aningen bättre, och vi fick i alla fall några träd fällda. Vackert så.

Ikväll åker vi till andra landet, som vi brukar öppna just till påsk. Alla kommer med, hurra, och vi får öva på att klara oss med bara en bil. Men med hjälp av buss och mommos skjuts ska det nog gå bra. 

För övrigt kan jag rapportera att lilla taxen har lärt sig hoppa upp i soffan, men bara i smyg. Han är ju lika stor som storebror nuförtiden, men tror fortfarande att han inte kan hoppa. Vi försöker uppmuntra och visa, men han gnäller bara ynkligt och vill bli upplyft. Men så märkte vi att han ibland befann sig i soffan på lande (där sofforna är lägre än i stan) utan att någon hade lyft upp honom. Och ovan finns bildbevis från igår på att han numera klarar det också i stan. Men bara när ingen ser på, alltså.