Landesysslor

 

När vi kom till lande förra fredagen, efter att ha varit på annat håll veckoslutet innan, hade gräset vuxit minst 20 cm. Den gamla och trogna gräsklipparen hostade och spottade litet emellanåt, men så småningom kunde man röra sig barfota på gården igen.

Lördagen var fin, och vi åkte på båtutfärd genast på morgonen. Vårt mål var Biskopsö, där vi tagit i land många gånger vid olika tillfällen men aldrig gått vandringsstigen - så nu var det dags. På rutten finns ett utsiktstorn...

... och vid dess fot en fantastiskt bänk. Plats för hela släkten att sitta, eller för tre att ta en tupplur.

Kanske vandringsstigens vackraste vy just nu - kärret.

Myggorna gillade tyvärr också miljön vid vandringsstigen - men man får väl ta sommarens små förtretligheter med glatt humör, när det mesta är så fint.

Så åkte vi vidare till en öde ö, och lagade lunch (korv värmd i Trangian, korvbröd, ketchup och rostad lök - perfekt snabblunch). Båten betedde sig bra, vädret likaså. Men när största systern lade sig på klippan och vilade en stund på maten hörde hon plötsligt ett svagt ljud vid sitt öra - och när hon öppnade ögonen var det en baby-huggorm! Hon flög upp och allt gick bra, men ormen verkade nog ganska vimsig. Den for inte alls tillbaka in i busken när vi började ropa och röra på oss, utan fortsatte glatt sitt ostrukturerade slingrande hit och dit (med en myra som liftade på ryggen, dessutom), tills den försvann mot vattenbrynet. Jag som alltid tänkt att ormar nog gör sitt bästa för att undvika människor, men inte den här, inte.

Till middagen bakade systrarna sedan en knäckig rabarberpaj, som blev utsökt. Innan dess åt vi nog sallad med halloumi, också.  

På söndagen körde vi största systern till Åbo, där hon klev på scouternas segelbåt för sista delen i en utbildning. Så åkte vi tillbaka till lande, för varken maken eller jag hade live-möten på måndag, så vi kunde lika gärna jobba där. Och att grilla söndagsmiddag på lande i försommarsol är ju inte fel.

Också hundarna var oväntat lugna och kunde vara lösa hela tiden. Mycket skönt, både för dem och för oss, jag hoppas att det fortsätter så (men det får man ju se).  

Så har vi jobbat hela veckan, och igår avslutade jag dagen med att ha sommarfest med arbetskompisarna från mitt team på vår gård. Alla kunde naturligtvis inte komma, men vi var ändå 10 personer som stekte pizza och satt och pratade vid bordet hela kvällen. Så trevligt att ha kollegor som man gärna umgås med också på fritiden.

Och nu inleds en veckas semester! Tidigt imorgon tar vi planet till Frankrike tillsammans med en kompisfamilj. Vi ska hyra båt och åka på Canal du Midi. Maken har drömt om det i många år, och nu ska det bli av. Blir spännande!