Så blev det augusti, och jag har redan varit tillbaka på jobb i en vecka. Måndag-tisdag var minstingen och jag i stan, men sedan åkte vi tillbaka till lande och jag fortsatte jobba på distans. Kimitoskogarna är synnerligen givmilda i fråga om bär i år, och jag fyller frysen med hallon och blåbär. Ibland kommer maken och minstingen (rätt motvilligt) med i snåren, och ibland hundarna - som är mycket ivriga men inte till speciellt stor hjälp i bärplockningen.
Vinbärsskörden är också bärgad, och den gamla Mehu-Maijan jobbar på på terrassen och sprider en härlig doft.
Saft har det blivit, både av röda och svarta vinbär.
Någon av de sista semesterdagarna åkte vi på den traditionella båtturen till Hangö, och tog oss upp i vattentornet för att kolla in utsikten.
Under den sista semesterveckan höll vi också minnesstunden för min pappa, som på grund av coronarestriktionerna skjutits upp två gånger. Men nu kunde vi äntligen samlas, och det blev så fint. Då det redan gått två år sedan han dog blev stämningen helt annan än på en begravning, och det blev en ljus och varm tillställning, där vi åt gott, pratade mycket och mindes pappa.
Och den allra, allra sista semestersöndagen åkte vi ut med båten till en öde ö, där vi kokade potatis på trangian och åt med rökt lax och gravad sik från Kasnäs. Utmärkt koncept, alltid lika fina utfärder. Den här gången var äldstingen med pojkvän och min bror också med, och det var ju extra trevligt.
Så fint som det kan bli, nästan.
Sedan åkte vi till Holma och gick den vackra naturstigen där.
Och stötte på lamm! Vi var tillbaka på stugan först vid åttatiden, och minstingen och jag var i stan först efter tio på kvällen - men det var den båtutfärden värd. Lätt.
Första veckan i augusti har både maken och minstingen födelsedag. Vi har firat småskaligt, vi tre som är på lande, men det riktiga "kalaset" blir i stan litet senare, när vi alla är samlade igen.
Och så myser vi med hundarna, förstås. Alltid så nära som det bara är möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar