Under midsommarveckan åkte vi på en länge planerad resa. Maken har redan i många, många år drömt om att åka kanalbåt längs Canal du Midi, och nu blev det av. Som sällskap fick vi dessutom en kompisfamilj, och det gjorde ju resan ännu trevligare.
Man kan hyra båtarna och därmed starta sin färd på litet olika ställen, men ingen av dem är riktigt behändiga att komma till med direktflyg och allmänna kommunikationsmedel. Vi jämförde olika alternativ och kom till att det allra förmånligaste och mest praktiska sättet att ta oss till hamnen var att flyga till Lyon och där hyra bil. Vi startade tidigt en söndag morgon och var i Lyon vid lunchtid.
Sedan körde vi till Avignon, där vi övernattade på ett pyttelitet hotell. På kvällen åt vi gott och promenerade runt i den vackra staden, innan vi utmattade somnade som stockar.
Nästa morgon hann vi se litet till av staden, innan vi körde vidare. Vacker stad med trevlig stämning, hit kunde man gärna återvända en annan gång.
Vi skulle få vår hyrbåt klockan 14, så vi hann åka via stranden vid Medelhavet och ta ett dopp. Vi var nästan ensamma på stranden då det var mulet och blåste hårt, men det störde oss ju inte det minsta. Väldigt varmt var det ändå.
Så fick vi vår båt, och efter en säkerhetsgenomgång om hur man styr och hur slussarna fungerar fick vi åka iväg. Båten var enorm, med fyra dubbelhytter, tre badrum, ett hyggligt kök och ett stort allrum. Det var dock så varmt att vi satt på däck hela tiden utom när vi sov. Där fanns ett "tak", en bimini top, så man kunde sitta i skuggan. Den kunde man dock inte ha uppe när man körde under de trånga broarna, och då måste den fällas ner. Det var alltid litet stressigt eftersom den skymde sikten för föraren då den drogs upp eller fälldes ner, men med tiden blev vi skickliga på att dra upp den och fälla ner den snabbt.
Slussarna stängde vid en visst tid (ofta kl. 19), så man kom så långt man kom på en dag och sedan var man tvungen att stanna. Det var tillåtet att parkera nästan var som helst vid kanalen - antingen slog man ner pålar och förtöjde vid strandkanten i naturen, eller också som här, den första kvällen, när vi stannade i en by och förtöjde vid kajen.
Vi hade hyrt cyklar, och det var ganska härligt att promenera omkring i byn i den varma kvällen medan barnen cyklade omkring och utforskade på egen hand. Och härligt nästa morgon, när man kunde promenera till bageriet och köpa nybakta baguetter och croissanter till morgonmålet.
De första slussningarna var litet spännande, men snart hade man koll på dem också. Det fanns alltid en slussvakt, som man först måste tala med, så en steg i land och gick dit allra först (extra intressant om det var maken eller jag, som inte talar någon vidare franska - och slussvakterna talar sällan engelska. Men med viftningar och leenden kommer man långt). När själva slussningen sker ska en köra båten och minst en stå på kajen med repen (som inte ska knytas fast, utan löpa). Ganska bra rutin fick man redan efter några slussar.
Så småningom blev omgivningarna mer lantliga. Cykelvägen gick bredvid kanalen nästan hela tiden, så man kunde cykla om man tröttnade på båtåkandet - men det hände aldrig med vårt gäng. Bra var det att vara två familjer, för tonåringar orkar kanske inte se på vackra utsikter i många timmar i sträck - och då kunde de spela spel och göra annat tillsammans.
På ett ställe var det en plankorsning - med en kanal på en bro över en annan kanal!
Vinodlingar överallt längs kanalen. Så vackert.
Och en annan by, där vi stannade i flera timmar för att äta lunch, spela fotboll på en gräsplan och promenera omkring.
På lunchrestaurangens innergård låg en stor fågel helt lugnt. Den hade tydligen vandrat upp från kanalen och lagt sig där. Personalen hade försett den med en vattenskål, och så fick den pausa där. Ganska trivsamt.
Vi hade hyrt båten för fyra dagar, och den skulle lämnas tillbaka i samma hamn, så efter ett par dagar var det dags att vända och åka tillbaka. Det gjorde ingenting, man blev inte trött på utsikten efter en enda gång.
Här närmar vi oss en ganska lång och ganska trång tunnel - föraren får ha tungan rätt i mun (och alla håller tummarna att ingen kommer emot just då).
Så speciell och vacker inuti!
Att titta på hur det går i slussarna verkar vara litet av ett folknöje. Här är vi redan vana och det stressar oss inte alls.
Sista kvällen på färd försökte vi hinna genom en sista sluss, men lyckades inte - den stängde precis innan vi kom. Men nöden var inte stor, vi förtöjde vid slussen, cyklade till butiken, handlade och gjorde middag. Här ser man bimini top-taket och bordet på däck, där vi enkelt rymdes alla sju. Inne i båten fanns också ett minst lika stort bord, men där satt vi inte en enda gång. Mycket skönare på däck.
Så här förtöjde man då man inte var i en by - vid kanten, helt enkelt. Den lätta landgången gjorde det lätt att gå i land, och cyklarna var toppen när någon skulle handla eller ville utforska närmiljön. När vi rörde oss hela gänget (vilket vi oftast gjorde) promenerade vi vuxna och barnen cyklade runt oss i cirklar. Fungerade perfekt.
Det enda vi saknade under båtturen var möjligheten att simma. Kanalen är så smutsig, så man kan omöjligt simma där. När vi kom tillbaka till utgångshamnen åkte vi genast till havet. Vi körde till Cap d'Agde, där den här väldigt vackra, svarta stranden finns. Bakom oss finns höga klippor. Vi satte oss på stranden och barnen kastade sig i havet - och fem minuter senare kom några poliser och sa att de utrymmer stranden, det blåser för hårt och det blir för farligt om vågorna blir ännu högre. Litet snopet, men också litet spännande - och de hann ju ändå svalka sig litet.
På midsommaraftonens morgon lämnade vi vår båt, och gjorde något annat mycket ovanligt - körde karting, allihopa.
Sedan körde vi till Le Barcares, där vi hade hyrt ett hus för sista natten. Vi åt lunch och gick sedan till stranden...
... där maken, tillsammans med många andra, passade på att ta en tupplur i skuggan. Det var fortfarande oerhört hett.
Kvällen tillbringade vi i huset, och tillredde en överdådig midsommarmiddag med olika sorters fisk, grillat kött och jordgubbar.
Nästa dag körde vi tillbaka mot Lyon. Vår bil stannade i Châteuneuf-du-Pape för lunch och sightseeing, men det var så varmt så vi orkade inte promenera så långt. Vackert var det.
Vi hade redan tidigare fått besked om att vårt ursprungliga flyg (KLM via Amsterdam) var inställt, och att de hade bokat om oss till Lufthansa via Frankfurt. Allt ok så långt, men på Lyons flygfält fick vi besked om att flyget till Frankfurt var försenat och flyget från Frankfurt till Helsingfors var inställt. Nåja, vi åt litet middag (lyckligtvis) och roade oss på olika vis.
När vi landade i Frankfurt var situationen på flygfältet ganska kaotisk. Det var sent på kvällen, fullt med människor överallt, ingen information, ingen personal, inga väskor och ingen som kunde säga vad man skulle göra. Vi gillade läget ett tag - mammorna väntade på väskorna, papporna försökte hitta någon som kunde ge information - men efter ett par timmar utan framgång måste vi fatta egna beslut. Så vi lämnade väskorna och flygfältet och letade reda på ett hotell.
Efter vissa förvecklingar och motgångar hittade vi till sist ett hotell med lediga rum och kunde äntligen lägga oss i bekväma hotellsängar vid tvåtiden på natten.
Nästa dag lyckades vi till sist hitta en människa som kunde ge oss råd, och sent på kvällen kom vår kompisfamilj (som hade viktigare möten på måndag än vi) med ett plan hem. Vi fick stanna ännu en natt på ett hotell utanför Frankfurt, den här gången med voucher.
På måndag eftermiddag var vi äntligen hemma igen, nästan två dygn senare än planerat. Sällan har duschen, rena underkläder och eget kök varit så uppskattat!
Men den litet besvärliga hemresan var det enda minuset på denna resa - det var en härlig upplevelse. Och vi planerar redan nästa resa med samma kompisfamilj (denna gång utan flygresor, åtminstone utan mellanlandningar).
