Här igen

 

Hallå hallå, det har varit några hektiska veckor på jobbfronten. Allra mest har det handlat om lucia, och det allra mesta har varit roligt - och ibland riktigt magiska stunder, som här när vi kom ut på Domkyrkans trappa med tärnorna för att öva skridandet ner för trapporna och det råkade vara solnedgång. 

Men visst har vi hunnit med litet annat än jobb också. Luciabarnet har fyllt nitton, och firades med födelsedagsbrunch. Kvällen innan hade vi allihopa haft eller varit på fest (några olika), men vad är nu bättre än en brunch efter det.

Mycket har det snöat och mycket har vi skottat, men däremellan har det varit några andlöst vackra dagar. En av dem jobbade jag hemifrån, så jag kunde gå ut med hundarna när det var ljust. Vardagslycka, minsann.

På fredagen hände ännu en större grej på jobbet, men sedan tog brådskan slut. Under helgen hade jag samma känsla som när semestern just börjat, man har väntat på det så men är ändå helt avig - glad och irriterad samtidigt, liksom. Lättad och trött men ändå oförmögen att varva ner. 

Men nu har jag jobbat två dagar till i maklig takt och nu börjar det ta sig. Humöret är gott igen, och imorgon är jag ledig och ska fixa julgrejor. Sedan en jobbdag till och sedan jul! 

Födelsedagspresent

 

Igår åt vi födelsedagsmiddag med familjen. De hade lagat så fint, och gott, med blinier och chokladsufflé.

Jag hade önskat mig hemgjord mysli till födelsedagspresent, och det hade de minsann fixat! Alla familjemedlemmar hade gjort var sin sort, smaksatt dem på olika sätt, döpt dem och paketerat dem i fina burkar med guldtext. Så fin present, gjord med omtanke.

I morse började jag med att prova Nödmyslin (namnet härstammar från när minsta dottern blandade mellan nötchoklad och nödchoklad), som hade bovete som bas och olika slags nötter. Den var såklart jättegod.

Innan vi började med festligheterna var maken och jag en sväng till konstmuseet EMMA, som bland annat ställde ut konst av glas och keramik. Glaskonst är så fint! Och jättedamen här dessutom rätt imponerande.

Så fick jag ännu gå alldeles ensam i butiker och titta i några timmar, medan resten förberedde maten. Härligt söndagsprogram, från början till slut.

Födelsedagsvecka

 

Jag hade födelsedag i veckan. Att fylla år i slutet av november är ganska bra, för det är så mörkt och dystert och händer så litet att man verkligen mår bra av något uppiggande. Och jag måste säga att familjen - och i synnerhet maken - nästan har överträffat sig själva detta år. 

Vi ska egentligen fira först på söndag, men sedan på riktiga dagen (på tisdag) tyckte maken att vi kanske ändå skulle gå ut och äta. Och sedan att han nog kanske ändå borde fråga de utflyttade barnen också. Alla nappade på ex tempore-inbjudan, och så åt vi alla middag på den lokala pizzerian. Hur trevligt som helst.

Igår var det dags för min present, men jag fick bara veta att jag skulle boka kvällen och inget mera. Inte ens när vi åkte iväg visste jag, och det började verka skummare och skummare ju längre ut i skogen vi kom. Men så var det en matlagningskurs med sydafrikanskt tema på Danskarby kök! Så trevligt, som en miniresa nästan, att laga mat med åtta andra och en kock som instruerade, och sedan äta middag tillsammans. Extra trevligt var att maken och jag fick tillreda musslor, som vi länge har tänkt att vi vill göra men inte riktigt kommit oss för att prova på. Nu kokade vi musslor i sås med kokosmjölk, lök, vitlök, ingefära och kryddor.

Förrätten. Förutom musslorna var det marinerade och grillade jätteräkor. Underbart gott.

Så åt vi tre rätter till, och var alldeles stinna i magen och mycket nöjda när vi rullade hemåt igen. Så trevlig kväll.

Och den "riktiga födelsedagsmiddagen" blir först på söndag - efter julglögg, 50-årskalas och studentfest hos kompisar. Inte illa.