Äntligen!

 

Efter en lång, lång vinter och ett par takatalvin (alltså när man redan tror att det har blivit vår, men så demonstrerar vintern sin kraft igen med en överraskande snöstorm) börjar jag tro att vi faktiskt har kommit ut på den ljusa sidan igen. Dagarna är långa, himlen har återfått en djupare blå färg och sopbilarna sopar upp vinterns sandningsgrus från vägarna.

Under veckan tillbringade vi två fina dagar med vårt jobbteam på Backby gård i Esbo, och på morgonen den andra dagen gick jag ett varv runt Myllyjärvi med en kollega, som liksom jag har tappat förmågan att sova länge på morgonen efter småbarnsåren. ("Mamma, ni är galna", sa minstingen. "Ni skulle ha fått sova till halv nio, men nej. Istället tänker R och du att ni går på en långpromenad före frukost!"). Och det var ju såå fint!

Ett tema under dagarnas workshopar var att vi skulle planera hur vi kan få in mikropauser under arbetsdagen. Vår grupp bidrog med att återinföra Dagens planka - det vill säga att alla i teamet gör plankan samtidigt. Tar ett par minuter, är roligt att göra tillsammans och ger minsann ett avbrott i stillasittandet. Vi gjorde det förut, men under coronaåren föll vanan i glömska. Nu återinfördes den under stort bifall.

För övrigt har jag redan en tid funderat på att sluta med mjölk i kaffet. Under påsken hjälpte ödet mig på traven, då det fanns kaffe men ingen mjölk i skolan där vi bodde. Så jag slutade tvärt, och snabbt gick det - nu föredrar jag faktiskt kaffet svart, om det är bryggkaffe. 

Ikväll kom vi ut till lande, åt hamburgare och gick sedan en lång promenad längs sandvägen i vårkvällen. Härligt. Och imorgon blir det handbollsmatch i Pargas. Fjortonåringen ska spela, mommo och jag ska titta.