Landehelg

 

Som förväntat - och förhoppat (det ordet finns kanske inte? Men borde finnas) - lugnade allt ner sig, och nu har det varit vanliga arbetsdagar, vanliga kvällar och vanliga veckoslut. Senaste helg tillbringade vi på torpet, tillsammans med 20-åringen (minstingen var på äventyr med sin kompis familj). Fredagsmiddagen var smörstekt abborfilé med nypotatis - enkelt och gott.

Det är så vackert nu på vår vanliga förmiddagspromenad till kärret.

På lördagen åkte vi på båtutfärd...

och åt lunch på Skatafé. Deras räkmacka var enorm! Och god.

Hundarna får vara mycket ute, och ligger sedan belåtet i kökssoffan och tar det lugnt. Äldre hunden ligger lugnt bredvid oss också utomhus, t.ex. medan vi äter på terrassen, men den yngre - och hittills superförsiktiga - typen smet iväg ett par gånger under helgen. Inte långt, men ändå. I princip går det bra att ha dem lösa om man han uppsikt över dem, men om det råkar komma något oemotståndligt förbi - som en hjort eller grannens katt - så sticker de nog.

På söndagen började det regna, så vi lämnade lande genast efter lunch och åkte via Fiskars och invigningen av biennalen. Man kom in med Museikortet, så bra påfund. Det här verket påminde mig om luciatåget som vi "pyntar" med till jul, men var oerhört mycket vackrare. 

Det här var kanske min favorit. Den ser ut som om den skulle vara tovad, som om man kunde stryka med handen över piggarna, men var gjord av keramik (och jag rörde den nog inte).