Höst på lande

 

Makn och jag åkte på tu man hand till lande med hundarna över helgen. Kvällspromenaden med hundarna gick mot solnedgången...

.... och tillbaka mot en imponerande måne (och dimma över fälten).

Lördagen inleddes med långsamt morgonmål i stugköket, och så småningom den dagliga promenaden till träsket. Hundarna hittar vägen, och träsket är deras bästa vattenhål i världen.

Det viktigaste som stod på lördagprogrammet var att ta upp båten för säsongen, men då dagen verkade bli fin bestämde vi oss för att först åka en tur. Det blev säsongens första (och sista) besök till Hitis, med lunch på Backom café. I båten blev det ganska svalt, men i solen, lutad mot caféets mörka vägg, blev det så varmt så man fick skala av lager efter lager och till sist ha det riktigt varmt och skönt i t-skjorta.

Vi promenerade till kyrkan och simstranden (och tillbaka), och åkte sedan vidare för att titta på havsbandet.

Vilket solglitter!

När vi åkte förbi en ök skrämde vi upp tre vitsvanshjortar, som snabbt slängde sig i havet och simmade över till den närliggande (större) ön. Rätt smart, ändå, att skynda sig framför båten till en större ö - och inte bara fly åt andra hållet (vilket skulle ha betytt betydligt större fjärd att simma över).

Vi tog upp båten utan bekymmer och kom hem lagom för att laga middag och elda bastu - och sova gott på den svala vinden. När vi vaknade nästa morgon såg vi till vår överraskning frost i gräset. Första frostnatten hade kommit efter en mycket varm septemberdag.  

Söndagens viktigaste uppgift var att ta loss fönstren med murkna karmar, täppa till hålen och ta fönstren till en man som ska restaurera dem. Dessutom klippte vi gräs, röjde torkade björkar, städade inomhus, förde båten till sin vinterplats, kom hem till stan, gjorde middag och gick på husbolagets styrelsemöte. Och det var den fina helgen, det.   

Kylmäpihlaja - med många bilder!

 

Förra helgen hade vi, på makens utmärkta initiativ, bokat en övernattning på fyren Kylmäpihlaja utanför Raumo. Vi körde till Raumo på lördag förmiddag, åt en snabb lunch på Hesburger och tog sedan turbåten - 45 minuters långsam färd - ut till ön. Vädret var litet ruggigt, men regnet de hade förutspått kom lyckligtvis aldrig. 

Vi fick vårt rum, som låg på femte våningen (ingen hiss) och gav oss sedan ut i blåsten för att utforska ön. Den var inte stor, men hade omväxlande natur och fantastisk utsikt med lång horisont.

Det fanns också en utmärkt restaurang i fyren, och medan vi åt middag (toast skagen och underbara stekta abborrfiléer) började det klarna upp.

Vi steg upp från bordet och skyndade oss ut på klippona för att se solnedgången. Så värt det!

Också en god stund efter att solen faktiskt hade gått ner.

Senare gav vi oss ut på en kvällspromenad i mörkret. Vi hade en ficklampa, och plötsligt såg jag något konstigt just där maken skulle stiga, så jag stoppade honom mitt i steget. Och tur var ju det, för det var en stor (och långsam) padda! Här lyste vi rakt på den med ficklampan, annars såg den nog bara ut som en litet mörkare hög.

Fyren från andra sidan hamnen. Skenet verkar ganska svagt när man är uppe i fyrtornet, men man kan nog tro att det syns långt över havet. 
 

Efter en natt då vi sov jättegott - att ligga mätt och belåten i bekväma och varma sängar, utan andra ljud än vinden som viner i knutarna, skapar goda förutsättningar - vaknade vi till en strålande fin söndag.

Ön var full av havtornsbuskar, som hade massor av bär. De var kanske litet övermogna, så vi plockade inga, men de är ju vackra. Förutom rummen i fyren fanns några Nolla-hus, där man också kunde övernatta. De hade i stort sett bara två sängar och ett helväggsfönster mot havet. Hur fint som helst, när man kan äta i restaurangen.

Massor av hällkar, av olika djup och storlek och med olika växtlighet i. Så vackert!

Och fina bäddar av tång som sköljts upp ur havet. Här skulle man odla potatis, om man var muminmamman.

Hem kom vi på söndag kväll, avkopplade och nöjda med väderbitna kinder. Fantastiskt resmål för sådana som gillar hav och utskärsholmar.

 

Imorgon ska vi åka till eget lande och så smått börja rusta för vintern. Vi planerar att ta upp båten och föra två fönster till en fönsterrestaurerare. Och så hoppas jag på skosgsturer. Och kanske ännu en båtutfärd, om vädret hålls vackert. 

Landehelg

 

Två veckoslut har vi tillbringat i stan, så längtan till lande var stor. Två döttrar och jag åkte ut på fredag kväll, och maken (som var på jobbresa i Sverige) kom med buss på lördag kväll. På lördagen plockade vi svamp, klippte gräset, åt blomkålssoppa till lunch, plockade äppel, bakade äppelkaka, drack kaffe utomhus - och hittade en liten fladdermus i lådan där vi förvarar dynorna till utomhusmöblerna. Vi blev förvånade och förskräckta och förtjusta, och trodde att den var instängd (för lådan är förstärkt med nät). Men när vi efter kvällsbastun och kvällsdoppet i sjön öppnade locket för att släppa ut den - vi antog att den skulle vakna och flyga ut när det var mörkt - så var den borta. Så tydligen kan den ta sig ut och in på egen hand. 

På söndagen tog vi en lång förmiddagspromenad och träffades sedan för lunch, för att komma ihåg min pappa som skulle ha fyllt år idag. Vi kommer ju nog ihåg honom varje dag, men det är ju trevligt att träffas och minnas ändå. Och så tog vi oss ännu en sväng till Pargas på handbollsmatch. Fullt program på helgen alltså, men det är ju bara trevligt.

Tidigare i veckan gjorde jag för övrigt en ovanligt stilig frusen cheesecake, när jag hade två väninnor på besök. God blev den också.