60-rättersmiddag

 

Det hände sig tidigare i år att en av våra goda vänner fyllde 60, och ordnade stort kalas. Vi funderade på vad man kunde ge i present, som skulle glädja födelsedagsbarnet men inte bidra med en (onödig) pryl. Och så kom jag på det - en 60-rättersmiddag hemma hos oss!

Alla inblandade är mycket matintresserade, men till och med vi insåg att 60 rätter kan vara omöjligt både att tillreda och att äta. Men 15 rätter per man kändes möjligt och utmanande på ett roligt sätt, och 4 x 15 blir ju 60.

På lördagen var det dags, och vi hade ägnat en del tankemöda åt menyn. Det gällde ju att dels få en balans och omväxling i smak och struktur, dels skapa en helhet som gör alla mätta men inte spränger magarna, och dels få det att fungera praktiskt med tillredning och servering i ett vanligt kök - samtidigt som vi vill umgås med gästerna, inte stå i köket under middagen. 

Det blev så bra, och det blev en så rolig kväll! Vi satte oss vid matbordet strax efter sex, och halv tolvtiden dukade vi fram den sista efterrätten. Vi hann prata, och vi hann minsann äta. Tror vi ska använda den här presenten flera gånger. 

London i november

 

London gillar jag alltid, men man är ju liksom van vid att man alltid fryser där - eller åtminstone är litet regnvåt. Och jag hade ju aldrig föreställt mig att London i november skulle överraska med fint väder! När jag steg av tunnelbanan från flygfältet på fredag kväll stod maken och väntade, och så gick vi via en pub i Covent Garden till vårt perfekt belägna hotell (Strand Palace).

Någon hade nog gjort ett misstag i Booking, för vi råkade få rum på ett mycket bra hotell till ett alldeles oerhört bra pris. Och inte bara det, vi fick också ett specialstort rum, och frukosten ingick! Men bäst av allt var nog läget. (Notera för övrigt smörknappen - mycket vackrare än de plastförpackningar som finns här, och dessutom med papper i stället för hård plast).

Efter frukosten på lördag åkte vi till Portobello road, gick igenom marknadsgatan, tittade på allt som bjöds ut och njöt av stämningen och solskenet.

Efter det tog vi bussen "hemåt" och fick plats på första raden i övre våningen. Vi hade alltså bästa utsikten och full underhållning när ett trafikproblem uppstod (inte minst i samarbete med de två äldre brittiska damerna, som satt på andra sidan av gången och kommenterade situationen). Ingen av de inblandade bilarna tyckte uppenbarligen att det var deras uppgift att backa, så en god stund stod allt stilla.

Till sist kom en hjälpsam förbipasserande och hjälpte den minsta bilen att manövrera i det trånga utrymmet, och så småningom redde allting upp sig, utan plåtskador. 

Vi åt indisk lunch och gick sedan på ostturen, där vi fick smaka på oerhört god cheddar och mögelost, innan vi dessvärre tappade bort gruppen... Men man roar sig ju väl på egen hand också, så det var ingen större fara.

Efter middagen tog vi oss till Camden och Camden Town Brewery, där vi hade anmält oss till en rundtur. Det började med en öl och fortsatte med en generös provsmakning av fem produkter innan de tog in oss i bryggeriet för en rundtur. Och sedan en avslutande öl efter det. Mycket trevligt och informativt evenemang och ovanligt frikostigt bjudande. Efter det tog vi bussen till hotellet och sjönk belåtna ner i sängen efter en lång dag med mååånga steg tagna.

På söndag morgon öppnar ju ingenting tidigt, så vi bestämde oss för att börja lugnt med en promenad och förmiddagskaffe i St James' Park. När vi närmade oss såg vi en fin parad med hästar och kanoner. När den hade passerat fick vi gå över gatan och in i parken.

Där drack vi förmiddgaskaffe och -te i lugn och ro, beundrade pelikanerna och satt länge på en bänk och njöt i solen. Men när vi sedan skulle ta oss vidare, ut ur parken, stötte vi på patrull. Det var uppenbarligen Remembrance Day, Poppy Day, då man hedrar dem som dog under första världskriget - och i London helt tydligt en mycket stor grej. Vägarna var avstängda, parader överallt, och vi slapp inte ut ur parken - åtminstone inte som vi hade tänkt.

Vi började traska längs med parken för att försöka hitta vägar runt och ut. Det blev en vääldigt lång promenad, men det hade ju sina födelar - på vägen passerade vi både Big Ben...

... och London Eye. Till sist kom vi till en tunnelbanestation, vars nedgång var inom det avspärrade området, och så lyckades vi ta oss ut. Utan detta äventyr skulle vi heller inte ha upplevt Westminsters metrostation, som var som något direkt från Star Wars. Imponerande.

Till sist gick vi litet i butiker, tog en sista cider på en pub och tog sedan tåget till Gatwick och flyget hem. Glada, nöjda, trötta och helt inställda på att komma tillbaka till London igen. 

På väg

Hälsningar från Stockholm, där jag just har tillbringat två dagar på kurs. Det var en så, så bra kurs på Berghs School of Communications, som har pågått sedan september, och jag är riktigt ledsen att den tar slut. Skulle ha kunnat fortsätta hur länge som helst med två lärorika och inspirerande dagar i månaden. 

Men inför helgen är jag inte ledsen, för nu ska jag ta flyget till London, där maken väntar sedan i morse. Över helgen ska vi semestra på tu man hand i en av våra favoritstäder, medan ungdomarna tar hand om varandra och hundarna. Vi ska gå på en guidad ost-tur och en guidad bryggeritur, gå på marknader, äta mat från andra länder, dricka öl på pubar och promenera omkring i stan. Blir toppen!

För övrigt har det varit ganska mycket vardag den senaste månaden, med jobb, hundpromenader, matlagande och Netflix. Men det är inget fel på vardag, och vi har faktiskt också tagit oss i kragen och haft många bjudningar och fester under hösten. Vad är nu bättre än att träffa vänner när det är mörkt och ruskigt. 

Höstlovsfredag

 

Det måste vara årets lugnaste dag på kontoret, denna höstlovsfredag. Alla tycks vara lediga eller jobba på distans. Jag är ensam i min våning, och i våningen under tror jag det finns en annan människa.

Konstigt nog (eller egentligen som vanligt) leder lugnet till att också jag får mycket litet gjort. Eller jag får små grejor gjorda, men det där obrutna tankearbetet, som det nu skulle finnas möjlighet till, går trögt.

Nå, jag gick en liten, men supervacker promenad vid havet, nu ska jag äta lunch och sedan ska jag verkligen försöka kicka igång hjärnverksamheten.

Sex dagar i Stockholm

 

Jag går en arbetsrelaterad kurs i Stockholm (som är superbra och inspirerande, jag är så glad att jag får göra det), och den här gången var kursdagarna torsdag-fredag före höstlovet. Vi passade alltså på att kombinera det med en minisemester. Vi bestämde att maken skulle flyga till Stockholm på fredag kväll, och minstingen med kompis skulle ta dagsbåten dit på lördag.

Till min överraskning var det ovanligt svårt att hitta hotellrum (åtminstone till ett rimligt pris), men när jag kom till mitt första hotell kunde receptionisten berätta att det berodde på en VM-kvalmatch i fotboll på fredag kväll och tre Lady Gaga-konserter söndag-onsdag. Just så.

På fredag kväll kom maken, och då övernattade vi på ett hotell vid Arlanda. På lördag - när också flickorna anlände - flyttade vi till Strawberry-hotellet alldeles intill Mall of Scandinavia. Det var nu kanske inte placeringen som vi två vuxna skulle ha valt, men priset var bra och tonåringarna såklart förtjusta. Och rummet var faktiskt toppen! Utmärkt säng och fin utsikt från de runda fönstren. 

Dagarna i Stockholm gick snabbt, med besök på ABBA-muséet, långa promenader, butiksspring, umgänge med min bror, utflykter åt olika håll och - naturligtvis - stor fokus på fika och mat.

En kväll åt vi på Pinchos, enligt tonåringarnas önskemål, och det var oväntat gott och trevligt. En massa små rätter, så man beställde flera per man och kunde sedan dela på dem som man önskade.

Den här gången var vädret riktigt bra, alla dagar. Och det är ju härligt när man gillar att bara promenera omkring och titta på stan.

Tack för den här gången, Stockholm, vi kommer snart igen!

Oktoberfest

 

Vi brukar ha en kräftskiva varje år med makens syskon och deras barn, dvs kusinerna på den sidan, men i år fick vi inte ihop tidtabellerna i augusti/september. Hastigt och lustigt bestämde vi oss då för att ändra koncept till oktoberfest i år - och i går var det dags.

Tjugoettåringen kom på eftermiddagen och började baka pretzls, maken gjorde potatissallad och dukade, jag kom litet senare från jobbet och började med apfelstrudeln och äldstingen ryckte in och hjälpte oss allihop. 

Sedan ramlade resten av barnen och gästerna in, vi tog fram ölen och värmde korven och satte oss ner. Och det var en så lyckad kväll! Oavbrutet babbel, hög ljudnivå, skrattsalvor och glad och trevlig stämning. Fredagskvällar är ju litet riskabla, då alla är rätt trötta, men igår blev det just rätt - avslappnat och trevligt.

Och apfelstrudeln förtjänar ett extra omnämnande. Jag testade ett nytt recept med filodeg istället för smördeg: Man penslade filodegsflak med smält smör och lade dem på varandra, och fyllde dem sedan med äppelfyllningen. Det blev jätte-jättegott och superfrasigt. Ibland är ju apfelstrudeln blöt undertill och det är inte gott, de ska vara frasiga så det knastrar i munnen. Här är receptet så jag (eller ni) hittar det igen, för det här ska jag göra fler gånger. 

Tillbaka igen

 

Jag får väl börja litet sakta och försiktigt igen, efter en evighetslång bloggpaus. 

Semestern var fantastisk, fast vi inte gjorde något så spektakulärt. Eller kanske just därför. De vanliga semesterdagarna var så bra, att det inte behövdes något extra. Efter inledningen med fyra dagar i liten båt i regn och rusk (fast det annars var en bra utfärd) blev vädret stabilt sommarfint, med sol och värme varje dag under vår semester. 

Vi hade mycket gäster på lande och vi var gäster en hel del. Vi åkte på många dagsutfärder med båten och åt många utfärdsluncher på öde öar. Vi simmade i havet och gick naturstigar, vi plockade kantareller och köpte jordgubbar. Vi hämtade barn och förde barn, vi bytte sovplatser enligt antal gäster, vi grillade och spelade Hitster och umgicks under ljusa sommarkvällar. 

Nu är vi förstås tillbaka i stan och på jobb sedan några veckor, och det känns faktiskt också alldeles bra. Vi får försöka hålla kvar sommarrutinerna med många små upplevelser och mycket umgänge också i höst.