Veckoslutets kroppsarbete

Idag byggde jag till allas överraskning ett hundstaket runt vår gård. Det började i morse när maken ville göra något ovanligt, men "som inte är ansträngande och inte kostar pengar". Jag föreslog utfärd till Bauhaus och staketbygge och konstigt nog nappade han, fast förslaget inte riktigt uppfyllde de givna kriterierna.

Det blev dock jag som fick fara och handla materialet tillsammans med ettåringen, eftersom maken först skulle på en utlovad bio med tolvåringen. Efter detaljerade frågor trodde jag mig kunna hitta rätt grejer. Och det var lätt. Faktiskt så lätt att jag började prova litet på egen hand, på ett kort avsnitt vid väggen. När det var fixat syntes de ännu inte till, så jag fortsatte litet smått med det långa avsnittet.

Efter ett tag kom tioåringen ut och började hjälpa med hantlangning och fotografering.

 Först trär man pinnen genom nätet (båda två heter säkert något finare).

  Sedan slår man ner pinnen, gärna med en hemgjord slägga.

På komplicerade ställen får man gräva litet.

När maken och tolvåringen kom hem (det blev visst en sväng på Stockmann också) var staketet fem före klart. Och fyra timmar efter avfärden mot Bauhaus kunde den lyckliga hunden jaga sorkar på egen gård.