Man kan nog lugnt kalla nattens experiment en succé. Normala nätter piper ettåringen 5-30 gånger så att jag vaknar, är ofta vaken en längre period på natten och vaknar för dagen halv sju på morgonen. I natt sov jag i nio timmar och vaknade - av mig själv! - kvart över sju. Då var jag den enda som var vaken. (Som en parentes antog jag att jag var den enda i kvarteret som var vaken kvart över sju en helgdag, så jag gick ut med hunden i pyjamas och mötte två (påklädda) grannar och en annan man med hund).
Så småningom dök de stora flickorna upp, en efter en. Kvart över åtta gläntade jag på sovrumsdörren för att kolla att maken och ettåringen levde. Klockan nio (!) kravlade de sig sömnigt ut ur sovrummet. Maken hade ignorerat pipen med hjälp av öronproppar. Han trodde inte att ettåringen hade varit vaken och åtminstone hade hon inte skrikit.
Jag förstår ingenting. Men vi ska minsann försöka göra om det i natt igen.
Herregud , där ser man hur litet det behövs för att avvänja småbarn....
SvaraRaderaSkönt att du fick sova i natt....det behövdes säkert. Hoppas nätterna som följer blir lika bra..:)
Ha en skön helg,
-Lotta-