Ettåringen är, som jag kanske har nämnt, en bestämd liten dam. Och tuff. Idag lämnade jag henne, efter viss tvekan, i parken fast biltermometern visade -16,5. När jag kom efter henne en halv timme senare var hon hur nöjd som helst och hade inte alls bråttom iväg. Parktanterna berättade att hon hade satt sig i en pulka, tittat på dem och skrikit till allt vad hon kunde. Budskapet stod glasklart: Dra mig. Vill åka. Hon kommer aldrig att behöva lära sig prata.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar