Missa poängen, men bara litet

Ettåringen har nästan förstått det här med att blåsa på stället där det gör ont. Bara att varje gång hos slår sig kommer hon med handen utsträckt - den som jag blåste på första gången - och gör pustande ljud så jag ska förstå att blåsa. Oberoende av var det gör ont, alltså.

Det påminner om när den nyblivna sjuåringen var mindre och jag tog upp det här med fula gubbar. Man får aldrig, aldrig åka med okända och helst inte prata med dem heller, sa jag. Jag förklarade att det har hänt att någon har försökt lura barn in i sin bil genom att t.ex. säga att de har söta kattungar där. Hon nickade allvarligt. Sedan skulle jag kolla att det hade gått hem:

- Nå, om någon som du inte känner ber dig komma in i hans bil och säger att han har en massa godis där. Vad gör du då?
Hon tänkte så det knakade.
- Jag säger Kom hit med det!