Häromdagen bakade jag muffins med glasyr och ställde dem mitt på köksbordet för att stelna. Plötsligt slog det mig att ettåringen var ovanligt tyst. När jag kollade hade hon ställt sig bredvid bordet, sträckt sig upp så mycket hon kunde och lyckats nå glasyren på en kaka med sitt pekfinger. Lycklig stod hon och slickade i sig.
Jag antar att det här är en av skillnaderna mellan en vuxen och en ettåring. Ifall jag skulle sträcka mig upp så långt jag kunde - säg t.ex. upp på kylskåpet - och handen träffade något kladdigt som jag inte såg, skulle min första instinktiva reaktion definitivt inte vara att stoppa fingret i munnen och smaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar