Kalas

Kakan som tolvåringen bakade åt sin syster.

Igår hölls sjuåringens försenade födelsedagskalas. Temat som hon valt var, något överraskande, robotar. Fjorton robotar tillbringade alltså förmiddagen hos oss. Alla var mycket snälla och betedde sig väl, men något är det med barnkalas som gör föräldrarna ganska matta efteråt.

Ny telefon

Eftersom jag som sagt är förkyld och därför bättre lämpad att ligga i soffan och titta på film än att springa i butiker skickade jag maken och tolvåringen att köpa ny telefon åt mig. Den gamla hade kämpat väl men till sist förlorat mot ettåringen. Första attacken - när hon tryckte ner den i en blomkruka - klarade den utan en skråma. Vid andra attacken - när hon bet i den så det krasade - blev den litet skadad, men fungerade igen  (med undantag av neråt-knappen) efter någon dags torkning. Hur den fick nådastöten såg jag inte, men efter det gick den inte att stänga.

Sedan dess har jag använt makens gamla communicator. Klumpigheten och att batteriet måste laddas ofta kunde jag leva med, men textmeddelandefunktionen och jag kom inte riktigt överens. Varje gång jag försökte radera något skickade den iväg meddelandet i stället. Och det känns inte så proffsigt att skicka ut en massa tomma och halvfärdiga meddelanden.

Nu fick jag hem den här skönheten. Men den har en massa nya och okända knappar. Jag måste fördjupa mig i bruksanvisningen.

Lördags-slöande

Vilo- och återhämtningsveckoslutet fortsätter med film och godis MITT PÅ DAGEN (och, som synes, ingen städning).

Fredagsmys

Igår skulle tolvåringen över natten till en kompis, sjuåringen skulle på kalas och jag var förkyld. Vi hade alltså inga vidlyftiga planer för fredagskvällen. Eller egentligen inga planer överhuvudtaget. Men vi åt raclette - tioåringens absoluta favoriträtt - och en chokladkaka som hon hade bakat. Sedan, när sjuåringen kommit hem och ettåringen hade somnat, däckade vi alla fyra i samma soffa och pratade skräp i en timme. Mycket trevligt i all sin trött-barnfamilj-i-förorten-enkelhet.

Prydlig handstil

Sjuåringen hade skrivit inköpslista (inför sitt försenade födelsedagskalas).

Jag (imponerat): Vad fint du kan skriva!
Hon (suckande): Men mamma. Vad tror du att man lär sig i skolan, då?

Veckoslutsresa

Vi ska åka till Tallinn över veckoslutet (och bo på spa!), vilket hela familjen ser mycket fram emot. Igår packade vi. Ettåringen packade ner en blomspruta och hundens koppel, och blev rasande arg om någon försökte packa upp dem igen.

God morgon

I vanliga fall vaknar ettåringen i sin spjälsäng bredvid mig när väckarklockan börjar pipa tjugo före sju och stämmer in med ett Tut-tut-tut. Men igår vaknade jag redan halvsextiden av en glad röst i mörkret: Mamma, hej! Kuckuuu, mamma! Mammaaaa! Hej-hej! Jag sa strängt att vi sover nu, man ska vara tyst tills klockan säger pip-pip-pip. Det fungerade halvbra, hon la sig ner emellanåt och pausade men fortsatte med sina glada kommentarer tills klockan verkligen ringde och vi steg upp.

I morse var det samma sak, men lyckligtvis litet senare. Hej mamma! Kuckuuu! Och sedan, när jag låtsades att jag inte hörde: Mamma, tut-tut-tut!

Saker man helst gör ensam

I morse hade jag stängt toalettdörren litet slarvigt, och den hjälpsamma ettåringen smet in. Först kom hon riktigt nära, pekade och sa Pssssccchhh med förtjust min. Sedan är toalettpappret nästa steg, vet hon, så hon drog hjälpsamt ut några meter från rullen. Medan jag steg upp släckte hon lampan. Jag tände igen, och hon hjälpte till att dra upp och knäppa jeansen genom att hänga i linningen och ropa Uda-uda-uda. Jag började tvätta händerna, och hon öppnade skåpet under handfatet och började riva ut grejer. Jag satte knät för dörren och fortsatte, och hon släckte lampan fyra gånger till innan jag var klar med handtvätten (som väl tar tio sekunder).

Så nu blev jag igen påmind om att jag absolut föredrar att ha henne skrikande och bankande på andra sidan dörren.

Vardagsmotion

Jag fick en stegräknare av maken (efter ganska många antydningar om att jag skulle vara intresserad av att veta hur mycket jag går på en dag). Google berättade att 10.000 steg per dag är en bra målsättning.

Idag kom jag ihåg att sätta den på genast när jag klädde på mig. Det var en helt vanlig dag, med en ordentlig men inte jättelång promenad med hunden, litet undanplockning men ingen storstädning, vanligt matlagande och ettåringsvaktande. När jag tog av den halvåttatiden på kvällen hade jag gått drygt 14.000 steg! Så det är därför jag inte väger 150 kilo, mina matvanor till trots.

Veckans projekt

Vi har tydligen inlett projektet Städa klädrummet. Maken började med att riva ut alla prylar och sätta upp hyllor. Jag får sortera och ordna in när jag orkar igen. Och hunden vill som vanligt vara med i händelsernas centrum.

Semester bokad

Hit ska vi i mars. Maken tror där är hemskt, jag tror det blir finfint. Hurra hurra!

Ur funktion

Jag har fått samma konstiga influensa (?) som maken hade i mellandagarna. Ont i alla leder, så matt att det känns som en stor ansträngning att lyfta armarna, litet feber. Men inget ont i halsen, ingen huvudvärk, ingen snuva eller hosta. En ganska behaglig variant, alltså (än så länge, i alla fall). I synnerhet som tajmingen är perfekt ur en hemmamammas synvinkel - på ett veckoslut när maken är hemma och man faktiskt kan dra sig tillbaka och vila.

Dagens bästa (hittills)

Maken rapporterade om ett smärre bakslag på jobbet. De har tydligen en toalettdörr som är trög och kräver stor kraft när man ska stänga den. Nå, maken tog i med resultatet att handtaget lossnade och en bit flög bakom toaletten med buller och bång och den andra plaskade ner i toalettskålen. Han var alltså inlåst med alternativen att ringa efter hjälp eller fiska upp delarna och försöka skruva ihop dem igen.

Maken valde alternativ 2 och lyckades komma ut utan att blanda in andra. Historien förtäljer inte om han däremellan kom ihåg att uträtta det han ursprungligen hade tänkt när han gick in på toaletten. Och jag, som har en enkel humor, blev ofantligt road.  

Dagens fråga

Matbordsdiskussion idag:

Sjuåringen: Mamma, har du någonsin försökt rulla upp en skruvmakaron?
Jag: Nej, faktiskt inte. Har du?
Sjuåringen: Jag håller just på. Det är inte så lätt.

Vilda Matilda

En av ettåringens favoritsysselsättningar är ju att kasta ner saker för trappan. Numera brukar vi akta oss när vi går under trappan men annars ganska långt strunta i det. I går brakade det dock mer än vanligt, och när jag gick och kollade hade hon puttat ner en matbordsstol!

Men det gick bra, stolen höll och ingen var i vägen.

Mera jullovsprogram

Idag var hela familjen och simmade i simhallen i Östra centrum. Den kan verkligen rekommenderas, stor och trivsam med många bassänger (också några varma för frusna mammor) och vattenrutschbanor. Ettåringen tycks bli ett likadant vattendjur som sina systrar. Även hon njöt i fulla drag, rutschade, plaskade och skrattade (och somnade sedan i sin bilstol i samma sekund som bilen startade).

Som extra bonus fick vi tillfälle att prova tolvåringens nya kamera, som kan ta bilder under vatten. Nedan en dykande sjuåring.

Slut med julen

Idag åkte julgranen ut. Den har barrat från dag ett, så jag sörjer den inte så värst. Alla tomtar och annat julpynt packades också undan och det känns lättare att andas. Konstigt så snabbt man tröttnar på allt rött och tomteaktigt när julen väl är förbi. I morgon ska jag kanske rent av köpa tulpaner.

Friluftsliv

Idag har jag skidat med tioåringen och sjuåringen! Senast vi skidade var på Lapplandsresan för ett par år sedan och senast jag skidade här hemma var... i skolan. 5 km orkade vi alla och det var riktigt roligt.

Nu är frågan om det här är inledningen på vårt nya friskus-liv eller snarare ett tecken på att jullovet nu har varat allt för länge?

Liten hjälpreda

Ettåringen utvecklas med stormsteg. Hon förstår mycket mer än för några veckor sedan. Och är väldigt hjälpsam. I morse plockade jag undan alla skor i vår tambur, och hon hjälpte med att plocka undan tidningar. Fast hon tyckte att de skulle plockas ur hyllan och ner på golvet.

"Så ska jag dammsuga", sa jag. Varpå hon sprang till hjälpköket och började dra i dammsugaren, som tyvärr stod bakom strykbrädan så jag måste rusa dit för att förhindra blodvite. Sedan dammsög vi. Jag höll i munstycket och drog åt mitt håll, hon höll i själva maskinen och drog åt sitt.

Jag tog en tandborstningspaus och då trängde hon sig förbi mig, tog tag i WC-borsten och började vispa runt i toaletten. Jag lyfte ut henne och stängde dörren och borstade vidare till ljudet av hennes förorättade tjut och bankanden.

Därefter tvättade vi. Jag laddade in smutstvätt i maskinen, hon laddade in allt hon kom åt med bestämda tag. Rena kläder, smutsiga kläder av alla färger, leksaker, hundens koppel. Jag räddade allt olämpligt (tror jag) och tryckte igång maskinen. Hon tryckte samtidigt hundra gånger på knappen för centrifugeringshastigheten så den blev på 600 varv/minut.

Pust. Fast hon är ju fjärde barnet så jag vet att hon måste få vara med. Förr eller senare tar jobbet kortare tid om hon hjälper.