Vanor och ovanor

Idag fastspänd i vagnen nere på trygga marken.

Om det är något som har gått enkelt och smidigt med vår ettåring så är det nattningsrutinerna. På dagen har jag lagt henne i vagnen på balkongen, sagt sov gott och gått in. Vanligtvis somnar hon direkt, ibland babblar hon ett par minuter för sig själv innan hon somnar. På kvällen samma sak, man har lagt henne i spjälsängen, sagt god natt och gått ut.

Men nu! En dag förra veckan hörde jag hur hon babblade där ute på balkongen. När jag tittade ut STOD hon upp i vagnen och vinkade glatt. Så nu vågar jag inte låta henne somna på balkongen på egen hand mera (den gamla balkongvagnen har inga bälten), utan står och vaggar vagnen tills den har somnat. Och hon lär sig snabbt. Nu kommenderar hon "Mamma skuffa!" om den stannar.

Och kvällarna. Jag kunde inte natta henne på sex kvällar i sträck på grund av weekendresan och några kvällsmöten. Efter det visade det sig att maken (är inte säker på hur mormor gjorde) hade börjat ligga bredvid henne i vår säng tills hon somnade. I förrgår skulle jag återinföra det gamla systemet, vilket hon ogillade mycket ljudligt men fann sig i till sist. I går när jag kom hem (strax efter nio) hade både hon och maken somnat i dubbelsängen. Få nu se hur det här slutar.