Den första arbetsveckan har väl börjar bra. Måndagen inleddes dock med ett litet missöde, som säkert inte har hänt på de senaste trettio åren - jag trillade ur sängen. Tvååringen ropade till i sitt rum, och jag skulle svänga mig för att se på klockan så jag skulle veta om det var morgon eller om jag skulle försöka få henne att somna om. Det visade sig dock att jag hade sovit alldeles på kanten, så när jag vände mig föll jag ner på golvet. Den överraskningen väckte mig ju ganska ordentligt, liksom maken som vaknade av braket och undrade vad som hände. Men klockan var sex så det var ju nästan morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar