När jag kom hem på fredagen efter jobbet blev jag aningen förvånad - vi hade nämligen en extra hund hos oss. Den hade alldeles uppenbart rymt och var utan halsband och kopppel. Maken hade tagit fast den och in den till oss så den inte skulle bli överkörd, men vi hade ingen aning om vems hund det var. Maken cyklade omkring litet och försökte hitta någon som såg ut att leta efter en hund, och jag frågade hundägargrannarna om de kände igen den. Men inget napp. Vi anmälde fyndet på nätet och till centret för upphittade djur, och sedan kunde man inte göra annat än vänta. Hundarna var dock hur nöjda som helst, de kom bra överens. Och någon timme senare ringde det, och ytterligare en timme senare dök hundens ägare upp. Hon verkade inte så stressad, mera jaha jaha, var det här den var. Mest stressad var säkert jag - vårt plan skulle gå klockan sju nästa morgon och jag tänkte att det blir litet onödigt bökigt för tonåringarna att dessutom ta hand om en helt okänd, om än snäll, extra hund. Men slutet gott, allting gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar