Samtal i bilen med den nyblivna femåringen (som ännu är i den åldern att man beundrar sin mamma oerhört):
- Mamma, hur ska jag veta att pojken som jag gifter mig med pratar svenska?
- Nå, det märker du ju när ni blir bekanta.
- Va, är man bekant först? Var du och pappa bekanta?
- Jo, först blev vi bekanta, sedan blev vi kära och sedan gifte vi oss.
- Nå, det förstår jag! Vem skulle nu inte ta dej!
Och vem skulle nu inte ta dej, lilla älskade unge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar